Det är mycket med det "kattliga, nattliga, evigt ofattliga" för att citera Britt G. Hallqvists översättning av T.S Eliot..

Det var så här:

I går kväll saknade jag herr Rönnerdahl och kunde inte hitta honom.. Ingenstans, där han  b r u k a r  hålla till fanns han..

Nåja, han är väl ute och kommer in så småningom, var min tanke, men ingen katt kom.. Innan jag somnade gjorde jag en ny runda i huset.. D å  hörde jag ett litet ynkligt  j a m a n d e  från källaren.. 

Jag tror vi blev lika glada katten och jag när jag fiskade upp honom från källarmörkret..

Han lämnade ingen förklaring till varför han slunkit ner i källaren.. Att gjorde det medan jag var i tvättstugan är givet, men jag märkte honom aldrig..

Nu sover han det goda samvetets sömn i soffhörnan:

Ingen  m y s f a k t o r  på jorden går upp mot en sovande katt hoprullad i ett soffhörn.. 

För nåra dar sen blev jag uppringd av en person som sa sej vara från inkasso.. Jag blev naturligtvis totalt överrumplad och gick på bluffen.. Till att börja med.. Tog mej dock snabbt till banken och spärrade alla kort och bytte lösenord.. Och så gick jag till polisen..

Att jag klarat mej med ett nödrop måste ju firas, så i går köpte jag mej ett Thomas Sabo- armband..

Det var dessutom halva priset på hans länkar, så jag hade tur..

Att det var dödskallar på det märkte jag inte förrän jag kom hem.. Först tänkte jag åka och byta ut  d o m,  men sen tänkte jag som så: dom här berlockerna kan mana till eftertanke.. Hade jag inte haft turen att träffa precis rätt läkare för ett år sen, hade jag själv varit en dödskalle vid det här laget..

Dessutom bor jag ju granne med Sweden Rock, och  d ä r  står dödskalleemblem högt i kurs..