--Jaha, sa matte för nån timma sen.. --Jaha, nu är det snart missommar, och sen går det snabbt utför..

Det lät alldeles förskräckligt.. Jag greps av dödsångest.. Menar matte verkligen att det i stort sett ska vara  s l u t  på oss efter missommar..

Jag snodde iväg och kröp under sängen och där låg jag och begrundade mitt fattiga hundliv.. Så kärt, så kärt.. Inte vill jag bli av med  d e t.. Aldrig nånsin..

--Lilla, lilla Hallon, tröstade matte.. --Det är  å r e t  som kommer att ta slut så småningom.. Med början efter missommar, sa hon.. --Men, sa hon vidare och halade fram mej, det kommer  f l e r a  år.. Och flera missomrar..

--Dumma lilla hund, sa hon och blåste lite på mej.. --Dumma lilla hund.. Du och jag ska leva länge till, sa hon..Men du ska veta att vi också kommer att ta slut en dag.. Men när den dan kommer är vi förhoppningsvis så gamla och klena att vi inte uppskattar att leva längre.. Ofta är det så..

L i t e  tröstad kände jag mej men inte fullt ut.. Ska låta bli att tänka på den där dan när det tar slut för oss.. Ska bara tänka på  t r e v l i g a  saker, sånt som både hundar och mänskor tycker om..

Lilla mor anfäktas tydligen aldrig av skrämmande tankar.. H o n  lever sitt liv och är nöjd och belåten.. På morgnarna får hom komma upp till oss i sängen och så ligger vi och småpratar med matte och med varandra..

I går kväll kom Britta med mat och medicin till lilla mor.. Hon får stanna hos oss tills Britta har fått klart sina renoveringar på huset..

Lilla mor blev  v ä l d i g t  glad ö ver att Britta kom, men hon deppade inte efter det att hon åkt igen..

Matte och jag tar det som ett tecken på att hon  t r i v s  hos oss..