--Är det läge att berätta för vovvarna om en verklig hjältehund, en som blev känd över hela världen och adopterades av the Royal Humane Society  i London (fråga mej inte vad det är, men det låter förnämt)  och fick en guldmedalj för att han räddat många mänskor från att drunkna.. Han drog upp dom helt enkelt..

--Oh.. Hundarnas ögon blir större och större och öronen spetsas så mycket som hängande öron  k a n  spetsas..

--Berätta matte.. Var han som vi   b o r d e r t e r r i e r..

--Nä, han var en jättestor svartvit newfoundlandshund och han hette Bob.. Han levde under första hälften av 1800-talet.. Han var till att börja med skeppshund på ett fartyg som gick under ett par sjömil utanför Englands kust.. Han räddade sin mänska genom att simma iland med honom..

Senare var han ombord på ett annat fartyg, som också gick under, men den gången förmådde han inte släpa iland sin mänska, utan fick simma i säkerhet utan honom..

Fortsättningsvis levde han ett fritt liv i Londons hamn.. Det berättas att han drog upp åtskilliga, som trillat i vattnet.. (Man får nog räkna med att antalet räddade  (23 personer)  friserats en aning)..

Berömd blev han emellertid.. Så berömd, att den välkände djurmålaren Sir Edwin Landseer målade hans porträtt..

"A Distinguished Member os the Humane Society"  heter tavlan.. Efter den bilden kallas  alla stora svartvita newfoundländare för Landseers..

--Är detta  s a n t  eller sitter du och hittar på, matte..

--Det mesta är sant och finns att läsa i diverse hundböcker..

Nu börjar vi små hundar känna oss ännu mindre än vi är.. Vi liksom  k r y m p e r..

Vi ville så gärna, att nån av  v å r a  förfäder utmärkt sej.. Kanske inte på samma sätt som Bob, som ju var jättestor och stark, men på nåt  a n n a t  sätt.. Som också kunde belönas med en guldmedalj..

--Nä, mina älsklingar.. E r a  förfäder var rakt igenom kriminella och det var deras  m ä n s k o r  också..

Hundar och mänskor levde i gränstrakterna mellan England och Skottland och var landstrykare..

Dom försörjde sej som som tjyvskyttar..  

Mänskorna hade  s t o r  nytta av sina små hundar.. I n g e n  jättehund hade klarat kanin- och fasanjakt som små borders.. De´ni..

Vovvarna tittar på varandra lite undrande sådär.. K a n  vi verkligen ha berömvärda förfäder.. Vi är väl medvetna om mattes svaghet för "master criminals" så hon kanske  ö v e r d r i v e r  våra förfäders betydelse en smula..

--Aldrig i livet, försäkrar hon.. Tack vare  e r a  förfäder hade deras mänskor mat på bordet.. Åtminstone då och då..

Och slapp att svälta.. D e t  är väl att rädda liv det också..

Och i topp far svansarna.. Wow..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Redan syrenblomning.. Så här tidigt brukar den inte infalla.. Men härligt är det med syrener.. När jag var barn letade vi lyckor bland blommorna.. Jag vill minnas att det var blommor med fem små kronblad som var lyckobringare..   Hittade vi...

  Så roligt att min lilla prydnadsapel, som jag planterade för två år sen, har börjat blomma..   Jag var precis ute och tog kortet.. Visst är det lilla trädet  f i n t..   Det står tillsammans med åtskilliga andra buskar och örter, men do...

  I dag är det den elfte maj, jippii...   --Jaha, undrar givetvis varje förnuftig person i det här landet.. --Vad är det för märkvärdigt med det då..    Varje förnuftig svensk  u t o m  alla förnuftiga och oförnuftiga i  M ö r r u m.. För i...

  Jojomän.. Flytten av fjärilsbusken gick bra.. Visserligen hade den djupa rötter så jag fick gräva ordentligt för att få upp den, men  p l a n t e r i n g e n  gick som en dans..     Man kan se dom nya skotten längst ner på plantan.. Rester...

I höstas fick (läs tiggde) jag en buske som skulle slängas.. "Den var inte livskraftig", sa hon, som stod med spaden i hand för att gräva upp den misshaglige..Men jag, född optimist, trodde att busken skulle trivas bättre om den fick flytta till en a...