Stiby i går.. Jag var lös hela tiden medan matte och Agneta letade svamp.. Svante var också med, men  h a n  får inte gå lös.. Han  j a g a r  nämligen.. Dessutom är han  s u p e r s n a b b..

Matte är brydd.. Alltid, alltid, när vi plockar svamp håller jag mej i hälarna på Agneta.. Ett och annat ögonkast ägnar jag matte, men det  är Agneta jag håller mej till.. Så har det alltid varit..

Saken är den, att jag tror jag säkrare kommer hem om jag är med Agneta.. Matte har inget vidare lokalsinne.. Nämligen..

Hittade damerna nån svamp, då..

--Jo då, mattes korg fylldes med stoltfjällskivling och champinjoner.. Nåra blåmusseroner, som legat i Agnetas bil sen förra dan, fick också komma med, men  d o m  var inte lämpliga till mänskoföda längre.. Maskarna hade varit där först..

Meningen är att damerna ska kalasa på svampen idag..

Det blåser bra och fler och fler  l ö v  trillar ner.. Det börjar bli  h ö s t..

Min mänska har en  h ö s t f a n t a s i,  som hon har ägnat sej år i massor med år..

Det är så här:

Matte går på en stadsgata.. Hon är  o t r o l i g t  snyggt och dyrbart klädd.. (Inte som i verkligheten alltså).. Det blåser och luften är full av virvlande löv.. I bakgrunden hör man havet..

--Och, och   s e n  då, matte.. Vad händer  s e n.. Svansen vibrerar av sänning..

--Tja, det var liksom allt..

Svansen faller ner direkt och lilla hunden traskar in till loppissoffan.. Tala om antiklimax..

Ännu dröjer sommaren kvar på Stiby, men redan ligger en del  l ö v  på marken..