--Salve medborgare.. Lilla hunden hälsar er med en djup (så djup som hans lilla mage tillåter honom) bugning..

Det är söndag,  (I g e n,  säjer matte förfärat) och det är mörkt, mörkt ute trots att solen bör ha varit uppe ett par timmar redan..

Mattes ljus, som hon tände i torsdags morse brann ut nån gång i natt, så nu är det lika mörkt vid vår dörr som det är överallt denna morron..

--Ska du tända ett  n y t t  ljus, matte.. Lilla hunden  h o p p a s  hon  gör det eftersom det såg så inbjudande ut med ett ljus på trappan..

--Det, lilla korv, kan du hoppa opp och  k l a p p a  dej på.. Sa hon  i n t e.. Absolut  i n t e..

Med min mänska är det så, att hon mycket väl kan ge sej till att svära och säja fula ord, men ett sånt uttryck som "hoppa upp och klappa sej på" är fjärran från hennes sätt att uttrycka sej..

--Varför  s a  du nästan så då, matte.. Lilla hunden är konfunderad..

--Jo, en gång förra årtusendet satt Anna Wahlgren i en TV-soffa och rökte pipa och sa just dom orden.. (Hon hade för övrigt en väst på sej och vida blusärmar under den)..

Matte gillade  i n t e  uttrycket, men la det på minnet.. Helt omedvetet, försäkrar hon..

--Har du lika lätt för att minnas  v a c k r a  ord, matte.. Lilla hunden vill som vanligt veta..

--Tja, mja.. Jag har nog lättare för att minnas ord över huvud taget än mattetal.. Matte är obönhörligt ärlig mot sin lilla hund..

--Tja, mja, matte.. D e t  behöver du egentligen inte tala om för mej.. Lilla Hallon kväver en fnissning, och gör sitt bästa för att se oskyldig ut..

Nu är matte klar med  r ö r e t  till sitt mastodontsticke, och har börjat på ärmarna.. Hon har en påse grålila garn, som hon köpt en gång för att sticka en tröja, men som fick henne att bli lika grålila i ansiktet som garnet är..

Således la hon undan det..

--Sicken tur, sa matte.. Nu kan jag sticka två likadana ärmar.. Och inte behöver jag ha färgen mot ansiktet heller..

--Tror du sticket är färdigt till jul, matte..

--Hoppoms, hoppoms..