Det är väldigt  t o m t  i kvarteret på lördagmorgnarna..

Den enda levande varelse vi träffade var en  k a t t  som satt bakom en soptunna..

Vi stod plötsligt nos mot nos, men ingen av oss var pigg på att slåss.. Och inte vrålade vi heller..

Matte och Agneta tog en tur till höstmarknaden i Sölvesborg, men  d ä r  var det nästan lika folktomt..

--D e n  marknaden ligger nog på dödsbädden, säjer matte sorgset..

Hon minns när hon var skolflicka i Sölvesborg,  d å  var höstmarknaden en begivenhet..

Ett är såldes där en slags  s k r i k a r e,  en liten platta man tog i munnen och blåste i..

Två dar varade fröjden med skrikarna, sen förbjöd rektorn dom..

D å  tyckte matte det var taskigt gjort.. I  d a g  förstår hon honom så innerligt väl..

--Tempora mutantur, nos et mutamur in illis..

--OOh, matte.. Var det  l a t i n  du precis pratade.. Lilla hunden vet inte till sej av förtjusning.. Romartokig som han är.. Vad  b e t y d e r  det..

--Tiderna förändras och vi med dom.. Det betyder det, lilla korv..