I natt frös vi..

--En sån tur att vi har varandra, du matte.. Lilla hunden suckar en djup, belåten hundsuck..

När det var som kallast i natt buffade lilla Hallon sej under täcket till matte och sen bynglade vi ihop oss och värmde varandra.. Och sov den gottaste sömn man kan tänka sej..

På eftermiddagen hade vi varit på Stiby med Agneta och Svante..

Matte hade kameran med sej:

Matte påstår alltid att den här skogen får henne att tänka på en kyrka..

Ja,  h o n  bör veta eftersom hon gajdar i Ysane kyrka nåra dar varje sommar.. Lilla Hallon,  h a n  har aldrig varit i nån kyrka..

Innan vi for till skogen tog matte ett kort nere vid motellet.. Där går en gångväg under gamla E22-an..

I den här gångtunneln hittade matte en gång ett helt gäng tunna silverarmband, sådana som flickorna hade på 80-talet..

--Var har du  d o m, matte.. Lilla hunden vill gärna titta på silverarmband från 80-talet..

--Jag gav bort dom.. Minns inte vem som fick dom.. Förmodligen min systerdotter.. Eller nån elev.. Jag minns inte..

Ibland önskar lilla hunden att hans mänska inte vore  f u l l t  så avspänd när det gäller ägodelar..

Lilla hunden har ingen som helst förmåga att känna medlidande eller empati.. Hade han haft  d e t  skulle han ha tyckt synd om sin mänska nu..

Hon har nämligen fått ryggskott..

Hon reste sej lite  f ö r  raskt upp från sittande i går morse, och då liksom small det till i hennes rygg..

--Egentligen gör det mest ont när jag försöker resa mej upp från sittande, säjer hon..

--Lyckas jag bara räta upp mej är det inte så farligt längre, säjer hon..

I eftermiddag ska matte fara till frissan.. Håret har vuxit nåt hiskligt den senaste månaden, och står mer eller mindre rakt ut från huvet, och så vill hon inte ha det..

--Hur ska frissan kunna få håret att hålla sej på plats.. Lilla Hallon är mystifierad..

--Hon ska få  k l i p p a  a v  det..