Häromåret köpte jag en tröja med en tämligen, tja  t v e t y d i g  kanske, devis.. Eller den kanske var  ö v e r t y d l i g..

G. som var med, och som  a l d r i g  skulle köpa nåt oanvändbart, tyckte jag var hemsk.. Det tyckte  j a g  också.. Till min stora tillfredsställelse.. Nam-nam.. Jag gottade mej. Man  b e h ö v e r  bära sej illa åt ibland.. Åtminstone jag..

Tröjan har bara tjänstgjort som nattdräkt under kalla nätter, men  i  d a g  ska det bli ändring på det.. Jag tänker ha den med till Stiby.. Dit ska jag gå med Agneta och vovven Solveig..

Nåt större   m o d  räknar jag inte med behövs, eftersom risken att möta nån är tämligen minimal..

S k u l l e  vi möta nån blir det kul att se deras min, när dom kopplar ihop den ungdomliga raggartröjan med mitt tämligen ålderspräglade "lilla fejs".. 

Så värst  v a r m  är nog inte tröjan.. Inte med  d e n  halsringningen.. 

Jag har börjat få såna besynnerliga idéer.. Som tillexempel att börja röka.. Eller leva slösaktigt..

Kort sagt, att göra sånt jag ägnade mej åt i ungdomen, eller för allt i världen när jag hade både lön och pension.. 

För i ungdomen rökte jag och köpte hellre parfym än mat, och i femtioårsåldern, när jag hade goda inkomster, var jag en ständig gäst i fina affären på Drottninggatan..

Jag misstänker, att det är  b e n b r o t t e t s  fel.. Måste man hålla sej isolerad inomhus veckor i taget börjar man längta  u t.. Längta ut och längta efter att  g ö r a  nåt.. Helst sånt som man minns som lustfyllt.. Handla kläder exempelvis..

--R ö k a  kan väl inte vara lustfyllt, anmärker nu Vän av Ordning..

Jo då.. Visst var det lustfyllt att röka.. Till att börja med iallafall..

Det är förmodligen likadant med  a l l a  laster..

Inte minst med alkohol- och matmissbruk..

M e n  det kommer surt efter, och eftersom jag är  v ä l  medveten om det, kommer jag inte att börja röka.. Inte supa eller vråläta heller.. (En och annan liten chokladbit räknas väl inte).. Eller slösa (för mycket iallafall) vad det beträffar..

I trädgården börjar min parkaralia gå in i sin vackraste fas.. Blommar gör visserligen inte dom här unga skotten, men färgförändringen är superb..

Istället för att  h a s a  mej upp för en trappa, vilket har varit mitt förhållningssätt ända sedan vurpan i juni, har jag nu börjat  g å   både uppför och nerför trappan härhemma precis som man  s k a.. Det känns  b r a.. 

Vädret är det lite si och så med.. Det  b l å s e r.. Nåja, när gör det inte det.. Det tornar upp sej mörka moln.. Bara det inte blir åska.. Blir det åska brukar TV:n lägga av, och det vill jag inte att den ska göra nu i eftermiddag, eftersom jag har bespetsat mej på en gammal Bröderna Marx-film..  

Jag har varit och handlat i MJällby idag, och jag har varit på Gummagården och köpt mej en strutglass.. 

Jag håller på och stickar mej en röd kofta och jag ska strax göra mitt träningsprogram.. D e t  gör jag tre gånger om dan och det är väldigt effektivt.. Men  r o l i g t  är det inte.. 

Faktum är att jag  l å n g l e s s  denna vackra septemberdag.. Jag önskar jag vore helt återställd, och att jag hade en hel kappsäck med guldpengar.. Då skulle jag som Pippi gå i "affärder" hela dan..  

Inte för att jag  b e h ö v e r  nåt, men det vore roligt att slösa lite..

Jag tror jag ska börja röka, nåt jag inte gjort på 54 år.. Det kanske går att lära sej det en gång till.. Jag vill minnas, att det var rätt så knepigt att få till blossen då, när det begav sej.. Nä, det får vara..

Igår blev jag  g l a d.. Idag blev jag  o c k s å  glad..

Det var så här:

Igår klippte jag  g r ä s e t.. För första gången sedan maj månad.. 

Min snälle granne Bobbe har skött klippandet hela sommaren, och  d e t  är jag honom evigt tacksam för.. Men nu tycker jag, att jag börjar få lite styrka tillbaka i benen, och beslöt att prova klippandet själv..

"Kan själv" är det inte bara mycket unga personer som säjer..

Klippmaskinen företer vissa likheter med en  r o l l a t o r,  och därför kändes det ganska  v a n t  att köra den..

Det var iallafall vad jag  t r o d d e.. 

Den startade på första rycket.. Häpp.. Och  s e n  bar det iväg.. Inte kan jag minnas att det var  s å n  fart på den..

Jag fick faktiskt nästan  s m å s p r i n g a.. Annars hade den väl åkt ifrån mej..

Nåja, slutet gott.. Gräset blev klippt och jag klarade mej utan skador.. Men  t r ö t t  var jag.. Trött och glad..

Det var den första glädjen..

Den andra kom för en stund sen, när jag fick ett mejl från min ena systerdotter, att  h o n  och hennes man  o c k s å  gillat Maria Blom.. 

Det är roligt när  a n d r a  tycker som man själv.. V ä l d i g t  roligt..

Tänk, jag såg en film på TV i går.. En svensk film utan samlagscener och ångestridna barn, som gör allt för att förnedra sina föräldrar.. En film lätt som en sufflé.. Totalt orealistisk.. Som en bisarr saga.. Med en alldeles underbar finlandssvenska i huvudrollen.. 

Jag tänker på Maria Bloms Hallåhallå.. Den filmen fick mej att trivas och må gott.. Så helt utan de tunggumpade inslag, som kännetecknar svenska "komedier" annars.. 

Svenskarna  ä r  inte ett lättsamt folk precis.. Tungsint och lagt för överdrifter.. Jag har praktiskt taget slutat titta på svenska "humorprogram".. Som verkar ha parkerat sej en bit under bältet.. Och aldrig tagit sej upp igen..

Svensk underhållning över lag.. Som ger mej obehagsknotter..

Undantaget heter Johan Glans, som kombinerar humor med viss elegans.. Och "Bäst i test", som faktiskt är väldigt, väldigt roligt.. Helt osvenska båda..

Och så Maria Blom.. Jag hoppas hon fortsätter och berättar sagor länge än.. 

Satt och slöade.. (Vilket inte alls är ovanligt att jag gör) och råkade kasta en blick på min armbandsklocka.. (Inget ovanligt med det heller) och lade märke till  e t t a n  i datumrutan..

Kära nån.. Det är redan september.. Frågan är vart juni, juli och augusti tagit vägen.. Dom tre månaderna har på nåt mystiskt sätt dragit ihop sej till en enda  d a g.. Vad det verkar..

Inte för att det är nån f i n  bild, men ettan syns tydligt, och det var  d e t  som var meningen..

Tja, den här sommaren har jag verkligen missat.. Det är först  n u  som jag kan ge mej ut och (nästan iallafall) njuta av den..

Trädgården är förfallen.. För en stund sen såg jag att det växte  p e p p a r r o t  på uppfarten.. Hur  d e n  har lyckats ta sej dit vete fåglarna.. 

Eftersom jag får räkna med en konvalescens på ytterligare nåra veckor lär det inte bli så mycket rensat, varken på gångar eller i rabatter, innan höststormarna sätter in med regn och rusk..

Nåja, här har varit förfallet förr, men  d å  berodde det på ointresse.. Nu beror det på oförmåga..

Spotta i nävarna.. Heja, heja..