Jag kan  i n t e  begripa varför jag har blivit så intresserad av countrymusik.. Det är kanske för att det är svårt att  s l ö l y s s n a  på en countryartist av rang..

Artikelserien i TV2 om dess historia har säkert gjort sitt till.. 

Under mina ickesovande timmar under nätterna har jag försökt analysera varför jag fastnat för en genre, som inte har det minsta med  s v e n s k  folkmusik att göra.. Eller  k l a s s i s k  musik vad det beträffar.. Eller pop.. Eller mello.. Eller vad sjutton som helst.. 

Efter vad jag förstått uppstod countryn bland fattiga i Södern.. Jag  u n d r a r  om nederlaget i inbördeskriget kan ha nåt med det att göra.. Efter nederlaget bestod väl i stort sett hela landet av bittra fattigvita och ännu fattigare fria svarta..

Vad jag förstår var det bland dom vita countryn uppstod.. Dom svarta hade  s i n a  klagosånger..

Och  k l a g o s å n g e r  verkar dom flesta styckena att vara.. Fattigdom, olycklig kärlek, rotlöshet och dryckenskap är verksamma ingredienser.. Och så är det nästan bara  m ä n  som sjunger.. Jo då, undantag finns, men även dom kvinnliga sångarna sjunger om smärta och förlust..

Om nån skulle fråga mej om min musiksmak skulle jag prompt svara: "Mozart och country"..

Tack vare min lilla musikpatta kan jag ta in bådadera.. I stora doser.. 

I somras blev jag under en kort tid fascinerad av Herr Max Raabe och hans dekadanta och mycket roliga och tjusiga trettiotalsmusik.. Flott.. Javisst.. Och  s p e l a  kunde dom här klassiskt skolade musikerna verkligen.. Men, men..

Flott, tjusigt och dekadant.. Men tröttsamt i längden..

Vad tycker jag då om "Mellon",  som det så vackert heter.. Tja, ärligt talat tittar jag inte på den begivenheten.. Det är för  m y c k e t  av allting.. Jag blir så trött..

Idag blir det sol och klart.. Det märkliga är att solen tycks gå upp i  a l l a  fyra väderstrecken  s a m t i d i g t..

 Översta bilden: Soluppgång i öster.. Understa bilden: Soluppgång i väster.. Fast  d e t  handlar nog om reflexer..