Förr noterade man  v å r t e c k e n  med stor entusiasm och tacksamhet.. Numera noterar man dom med bekymrat sinne..

Min älskade forsythia från vårt första år här i Norje  b r u k a r  vara tidig.. Allt på sydsidan är tidigt eftersom där är frostfritt.. Under en period hade vi tillåmed ett  p e r s i k o t r ä d  där..

Nu på morronen noterade jag ett tidigt reckord sorgligt nog:

Så här ska det inte se ut i februari.. Inte ens på en sydsida i Norje..

Det regnar (il plêut som fransmannen så vackert säjer) il plêut så in i vassen varenda dag.. Inte just nu, faktiskt, men det är väl bara en tidsfråga innan det sätter igång igen..

Agneta kom i går och bjöd på en biltur runt sönderregnade platser..

M ö r r u m s å n  har förvandlats till en bred och strid  f l o d.. Klass tre varning gäller.. (Jag undrar vad  l a x a r n a  säjer när dom ska vandra upp om nåra dar..

Ska dom  l e k a  på blivande potatisåkrar och vetefält, tro..

Tillåmed  s t r ä n d e r n a  mot havet står under vatten.. Alla med havsnära tomter måste ha det bekymmersamt.. Särskilt såna som har skalat bort all växtlighet från strandkanten.. För att verkligen kunna njuta av havet.. Tja.. 

Den stukade foten blir allt starkare, men snubbelrisken är fortfarande stor och svullnaden är kvar.. Jag lindar foten och ankeln så gott jag kan varje morron, och jag  i n b i l l a r  mej iallafall att det gör susen.. Bilen får stå nåra dar till.. 

Hoberna har kommit fram till det raserade Isengård, och Pippin har lagt näsan i blöt..