Min vana (eller o-vana, stryk det ej lämpliga) trogen började jag den här mörka morronen med att lägga dagens patienser.. Och si (som det står i Bibeln) alla gick ut..

Varför blev jag då inte halleluja-glad och sjöng en liten stump.. 

Tvärtom kände jag mej lessen och deppig.

--Förbaskade  f ö t t e r,  gnölade jag.. Räcker det inte med att ni illfänas nertill.. Ska ni göra så att jag blir deppig  upptill också..

Men så råkade jag titta ut och fann att det störtregnar och vrålstormar..

Strax blev jag  b e t y d l i g t  gladare.. Det var inte  m i t t  fel att jag deppade.. Det var  v ä d r e t s..

Tänk, att rena skitvädret kunde få mej  att känna mej glad..  D e t  har aldrig hänt förr.. Älskade skitväder.. D e j  ska jag aldrig klaga på mera..

För att glädja mej ytterligare ska jag ta fram  s j u n g b i l d e n.. Vovvarna är borta sedan sedan men deras  s å n g

ljuder ännu i mina öron..

Förra veckan fick jag en bukett vackra tulpaner av snälla Chatrine.. Lagom till att  d o m  började ta slut kom Britta och hade med  s e j  en vacker tulpanbukett.. 

Visst finns det  g l ä d j e ä m n e n: Oväder, hundsång och tulpaner..