--Matte, hur gammal är du egentligen.. Lilla hunden tittar uppfordrande på sin mänska..

--Tja, mja.. Varför vill du veta  d e t .. Räcker det inte med att veta att jag fyller år denna månaden..

Bland mänskor anses det inte fint att fråga om ålder.. Ändå kan inte tidningarna skriva om en enda mänska utan att anges hans (eller hennes) ålder. Inom parentes efter namnet.. Typ: Eva (97)..

--97 är inte det väldigt gammalt.. Ä r  du så gammal matte..

--Nej min älskling.. Det är jag inte.. Låt oss säja såhär, att om nåra år är vi lika gamla du och jag..

Det verkar som om matte slingrar sej ifrån frågan.. Inte kan det väl stämma att hon och jag kan bli jämngamla.. Det känns ju helt tokigt..

--Visst inte, säjer matte.. Hundåren går mycket  f o r t a r e  är mänskoåren och  d ä r f ö r  blir vi så småningom jämngamla du och jag..

Så var vi tillbaka till detta egendomliga som kallas  t i d.. Som kanske  f i n n s  eller kanske  i n t e..