Lilla mor och jag hade en väldigt trevlig springpromenad på Sternö igår.. En timme varade vandringen och vi var lösa hela tiden.. Matte också..

Vi små hundar mådde förträffligt efter skogsturen.. Så inte matte, som fick duktigt ont i foten..

--Tja, vad gör man inte för att vovvarna ska må bra, säjer hon och grimserar av smärta när hon sätter ner foten..

--Du är inte fullt klok, säjer mattes syster.. Du borde  v i l a  foten istället för att ge dej ut i skogen..

Till nåt helt annat:

--I går tabbade du dej med ett par ordentliga stavfel igen, säjer matte och tittar strängt på lilla hunden..

Lilla mor sätter sin minimala nos i vädret och ser försmädlig ut..

--Tja vad kan man  v ä n t a  sej, säjer hon.. J a g  stavar aldrig fel, mallar hon sej..

Nä, det är klart.. Skriver man aldrig kan det inte bli nåra stavfel..

Igår var vädret superbt.. Sol och aningen vind.. Enligt matte så börjar träden flamma i höstens alla färger..

--Det kan vara värt lite fotont att få vara ute i skogen en sån här dag, menar matte.. Har man sen två små hundar som springer omkring och har roligt.. Alldeles  v ä l d i g t  roligt, så är det nästan värt att få ont i  b å d a  fötterna, tillägger hon.

Men  d e t  tror jag inte hon menar..