Insändarspalten i tidningen läser matte nästan varje dag.. Det är inte alltid hon fattar vad skribenten menar.. Det kan bero på att hon inte har en aning om vad ämnet i fråga handlar om.. Det kan också bero på att den som skrev utryckt sej otydligt eller tillåmed virrigt..

--Att utttrycka sej klart och tydligt är svårt, menar matte, och rodnar av skam när hon tänker på en del grodor  h o n   har kväkt ur sej.. Inte minst när hon sekreterat åt lilla Hallon..

Idag var det ett par, tydligtvis ganska ungdomliga, skribenter som ilsket försvarade nya ord och sätt att uttrycka sej på.. Förmodligen var det nån, som ondgjort sej över just det..

En av dom här skribenterna var riktigt arg och jämförde så kallad normalprosa med 1600-talsspråk..

--För bövelen.. D e t  var väl ändå att ta i, mente matte, som trivdes ganska väl med att läsa just  d e n  insändaren..

Hon gav  "hen"  helt rätt i att språket förvandlas och utvecklas.. Men 1600-talet.. Puh..

Det är väl trots allt så, att man får anpassa sitt uttrycksätt efter i vilket sammanhang det ska framföras.. Asså..

Igår var matte med sin syster och hämtade hennes nya glasögon.. Snygga var dom, tyckte matte, men inte så snygga som hennes egna.. Dom som praktiskt taget ruinerade henne för ett par år sen..

--Aldrig jag byter dom bågarna mot nåra andra, säjer hon.. G l a s e n  OK, men aldrig bågarna..

Tja, vi små hundar undrar det.. Om det plötsligt blir modernt med lilafärgade trekantiga bågar kanske hon tänker om..