Oxveckorna hasar sej fram och hundarna känner sej trötta och dästa.. Visserligen var vi nerom motellet igår, och en gång denna veckan har vi sprungit lösa på Nytorpet.. Matte bekymrar sej för våra magar.. Sin egen också..

--Snart får vi börja svälta oss alla tre, säjer hon.. Men hon ser inte glad ut när hon säjer det..

Glad blev hon heller inte för en stund sen när hon hörde dova ljud från sovrummet.. Du milde så arg hon blev när hon upptäckte, att jag dragit ut en sko ut garderoben och höll på att dräpa den.. I all tysthet.. Trodde jag, ja..

Hon tog mej i kindskägget, stack sitt ansikte intill mitt och sa saker med  b a s r ö s t  som jag inte alls vill höra..

(Det här beteendet har hon lärt av en hundexpert på TV)..

Obehagligt var det, och det lär dröja innan jag tar mej in i en garderob igen.. Lessen är vad jag är..

--Jag trodde jag kunde  l i t a  på dej matte.. Lilla Hallon är smått tillintetgjord.. Solen har gått i moln och livet känns skrynkligt..

--Och  j a g, säjer matte barskt.. Jag trodde jag kunde lita på  d e j..

Atmosfären i vårt lilla ruckel är minst sagt deprimerande efter mattes och mitt mellanhavande.. Lilla mor har valt att hålla sej undan.. Önskar nästan hon har hoppat upp i soffan.. Det vore inte mer än rätt att  h o n  också får sej en skopa.. 

Usch, nu snor jag in och lägger mej i den tillåtna soffan.. Ska försöka sova av mej obehaget.. Matte känner sej nog inte på direkt strålande humör hon heller.. Det må hon ha..