Minsann om det inte var lite, lite  h a l t  på gatan i morse.. H u n d a r n a  gjorde det ingenting.. Vi har ju våra naturliga broddar.. För matte var det  l i t e  mera bekymmersamt.. Inte till den början, för hon  m ä r k t e  inte halkan ..

Men sen upptäckte hon att det var lite slirigt under fötterna och då blev det strax bekymmersamt.. Vår mänska har nämligen i hela sitt liv varit duktig på att trilla omkull.. Och om det är halt är sannolikheten att hon ska gå i backen tämligen stor..

Nåväl, allt förlöpte utan missöden.. Och så var första delen av dagen avverkad..

Det ligger en hel del smågrenar och annat krafs på gatan efter stormen.. Inga trän har blåst omkull och inga tak har blåst bort.. Inte  h ä r  vill säja.. Tidningen var full av nerblåsta träd och tak..

Gorm "döptes"  stormen till..

--Jag undrar, sa matte, om namngivarna tänkte på att Gorm den gamle en gång var kung av Danmark.. Hans  s o n  var betydligt mera känd.. Han var nämligen Harald Blåtand.. H a n s  son i sin tur var Sven Tveskägg, som satt som kung i England också..

--Hur kan  d u  veta det här, matte.. Hundarna är synnerligen imponerade.. Har du  l ä s t  p å..

--Nä, jag visste faktiskt inte att jag ens  h a d e  den kunskapen.. Den har legat väl dold i bakhuvet och så "plopp" hoppade den fram.. Så att jag skulle kunna impa lite på vovvarna..

Härom dan visade vi en bild på en blå blomkruka, som såg   ganska tom ut.. Det var den inte.. En liten, liten bladspets hade börjat krypa fram.. Nu har det smugit upp  t v å  bladspetsar och dom växer så det knakar..

--Ska du inte lägga på lite  g ö s s e l,  matte.. Hundarna sniffar förväntansfullt.. Inte för att vi kan komma  å t  gössel på vasken.. Men  d o f t e n  kan vi känna..