--Du har varit borta igen.. Hela förmiddagenm har du varit borta.. Hundarna tittar med stora ögon på sin mänska.. Kan vi månne få henne att känna sej  s k y l d i g  och å n g e r f u l l..

--Visst inte.. Jag har bara varit borta nån timme och förresten gick mesta tiden åt att åka till veterinärmottagningen och köpa hundmat.. O c h  glukosamin.. Och det kostade mej  s k j o r t a n.. Så gnäll inte..

Så lätt vänder matte allt vi kan hitta på att säja till sin fördel..

Hur vi än vrider och vänder på orden för att få vår mänska att känna sej skyldig och ångerfull, vänder hon det till att det blir  v i  som får stå där med skägget i brevlådan..

--Det beror faktiskt på att jag är  i n t e l l i g e n t a r e  än vovvarna, säjer hon och sätter näsan i vädret.. Dessutom, säjer hon, är det jag som  b e t a l a r..

Vad det finns för rim och reson i det sista kan vovvarna inte för sina små liv förstå.. Den som har pengar ska givetvis betala oavsett hur klok eller dum vederbörande än är..

Igår sken  s o l e n..  Idag har vi inte sett till den över huvud taget.. Förhoppningsvis  f i n n s  den nånstans bakom molnen..

Det skulle vara roligt att komma till skogen.. Även om det är lite mörkt.. Men  d e t  är väl inte att tänka på.. Inte så länge det är lerigt och klafsigt ute..

--Jag skulle mer än gärna ta er till skogen, vovvarna, men så länge lilla Hallon ägnar sej åt jordförflyttning sker det inte..

--Du kan väl ta fram en bild från skogen och sätta in.. Alltid ger det en liten känsla. Lilla Hallon viftar ivrigt.. Lilla mor instämmer..

Den 11:te november tog matte den här bilden.. Stiby backe strax ovanför Hällevik.. Det var fortfarande en del löv kvar på träden.. Det är det inte längre..