--Värst vad  h ä r  var lite folk idag, sa matte häpet.. Här som det brukar vara såna massor..

Där det var näst intill folktomt var hos veterinärerna i Bromölla, dit vår mänska åkt för att köpa hundmat och Glukosamin..

Matte fick sej berättat, att vid den här tiden på  året är alltid väldigt lite att göra på kliniken.. Nån förklaring gavs inte, men mattes fantasi sattes i rörelse.. Och detta  i n t e  till mänskosläktets beröm..

Idag är det lika mörkt som igår, men det varken blåser (halleluja) eller regnar..

Igår kväll tog vi chansen att sova för öppet fönster.. Säjas kan att vi sover  m y c k e t  bättre när vi slipper andas in samma syre gång efter gång hela natten..

Blir det kallt kryper vi ihop alla tre under täcket och värmer varandra.. Och mår alldeles förträffligt..

I morse kom sopåkaren medan det fortfarande var mörkt.. Han måtte ha tagit en ny rutt.. Vanligtvis kommer han inte slamrande förrän framåt eftermiddagen..

--Är det inte dags att det  v ä n d e r  snart.. Hundarna är ivriga.. Vi vill så gärna att dagarna ska bli lite längre..

--Inte  ä n,  vovvarna.. Inte än, men  s n a r t.. Matte får nåt ljust och hoppfullt i blicken.. S n a r t  ska det vända..

Nu sätter vi inte en bild från en vanring på Stiby i november.. Det var medan det fortfarande var ganska ljusa kvällar.. Nu mörknar det redan vid eftermiddagskaffedags..

Varken vovvarna eller deras mänska kan förstå varför man byggt stenmurar överallt ute i naturen.. Att man lagt upp murar för att visa gränser på fält och åkrar är väl en sak.. Men ute i skogen.. Tja, det  h a r  kanske inte alltid varit skog där..

Vår mänska är mäkta stolt över den här bilden.. Den  b e r ä t t a r  nåt, säjer hon..

--V a d  är det den berättar, hundarna blir ivriga..

--Tjaa..