Vi har en liten grammofon i bilen.. Det är inte så ofta matte spelar på den.. Hon tycker det är distraherande med musik när hon kör.. Och  n ä r  hon sätter på en CD är det ofta klassisk musik och på  h e m v ä g e n..  D å  gör det tydligen inte så mycket om hon blir distraherad..

Men och however (som kåsör Yngve i BLT brukar skriva):

Just nu spelar hon en sorts musik, som vi, små hundar, sällan hört tidigare..

Så här var det:

För rätt många år sen bodde lilla mor hos oss medan hennes mänska Britta gjorde en turistresa till Argentina..

Matte passade på att be Britta att försöka hitta en skiva med argentinsk tango.. Framför allt "Adios muchachos" ..

Den sången hade hon hört mycket om.. Bland annat att den nästan var att räkna som en andra nationalsång.. Och inte fick spelas hur som helst eller var som helst..

Britta lyckades över förväntan.. Hon hittade en CD med den argentinska tangons urfader.. Carlos Gardos..

(Egentligen var han fransman, men kom som ettåring till Buenos Aires med sin mor, en ung ogift kvinna, som flydde hemlandet och det sociala stigma det innebar att vara ogift mor på 1890-talet.. I det nya hemlandet lät hon registrera sej som änka)..

Han blev megastjärna och stormrik.. Och omkom i en flygkrasch endast 45 år gammal..

"Adios muchachos" var den sista sång han spelade in..

Och nu sitter matte och spelar argentinsk tango med Carlos Gardels sammetsröst och stenkakerasp.. Givetvis på hemvägen.. (Det är för övrigt flera år sen vi sist satte på den skivan).. 

Jaha, så såg han alltså ut.. Vovvarna tycker att han liknar Al Capone, en annan megastjärna men i en helt annan bransch..

I går förmiddag kom vi till  s k o g e n  igen.. Vi gick på Sternö och vandrade runt ett jättestenbrott, som kommunen har inhägnat och anlagt en vandringsstig runt..

Det blir säkert en skogspromenad i dag också.. Konditionen har förbättrats åtskilligt.. Både vår och mattes..