Vår människa arla steg upp i morse i  s e n a  sin ungdom..

Det där var ett förvridet citat från en gammal rimberättelse från 1600-talet.. Vovvarna tänkte länge innan vi fick till det..

Matte blev glad när vi skrev "ungdom".. Visserligen  s e n a  men dock..

Varför var matte uppe och skramlade nästan  i n n a n  det var ljust.. Med spade och gummistövlar försedd..

Det har med det  h o n  kallar  l o g i s t i k  att göra..

Hon låg och funderade på hur hon lämpligen ska förfara med sina knölar och rötter.. Hon  b r u k a r  gräva upp dom och hysta ner dom i källaren (f.d.  p a n n r u m m e t),  men det brukar bli jordigt och otrevligt där när knölarna torkar och jorden släpper från dom..

Matte kom på hur hon ska göra:

Eftersom det  r e g n a r  så smått la hon hela skörden på gräsmattan.. Meningen är, att jorden ska sköljas bort av regnet..

--Gör den inte det, så tar jag fram slangen och  s p o l a r, säjer hon och ser belåten ut..

Massor av  l ö v  har redan blåst ner, men det finns minst lika mycket kvar på träden..

V i tar det lugnt med löven.. En del krattar matte in i häcken och resten kör hon över ett par gånger med gräsklipparen.. Till glädje för maskarna..

--Det är konstigt, funderar vår mänska.. Alla vill har trän i trädgårdarna.. Går ut i skogen och gräver upp björkar och planterar.. För att inte tala om  f r u k t t r ä d..

--När sen dom här träden vuxit till sej rejält och släpper löv på höstarna, blir det ett fasligt jämrande över dom stackars löven..

--Så gjorde jag och min mänska också.. Fast det var inte löv  v i  störde oss på.. Det var all  f r u k t  som till slut höll på att knäcka oss..

--Min mänska skötte träden och jag skötte frukten.. Syltade och saftade..

--Att äta allt var omöjligt.. Till slut tvingades vi kasta fin frukt och goda bär..

--Vi försökte ge bort av skördarna, men ingen ville ha..

--Ja, sen gick det som det gick.. Trädgården fick växa igen och blev till en urskog.. Och Gu´vet vilka varelser som bodde i den..

--Hundarna skällde ibland som galningar med nosarna mot djungeln.. Och det var ändå noffar, som normalt är ganska tystlåtna.. Inte som  n i  sångfåglar..

S å n g f å g l a r.. F n y s..