--Usch, sa matte.. Usch, vilken otäck dröm jag hade i morse..

Jaha,  v i  drömmer också, men  v å r a  drömmar är härliga.. Vi springer och tassarna viftar.. Vi skäller och gruffar och jagar.. Våra drömmar är härliga..

Mattes drömmar är inte härliga.. Inte dom hon kommer ihåg iallafall..

I morse stod hon på yttertrappan till sitt barndomshem.. Hon stod och svajade och  v i s s t e  att hon skulle ramla ner..

Nu gjorde hon inte det utan lyckades återfå balansen och hamnade på fötterna..

--Det är konstigt, säjer hon eftertänksamt.. Så fort jag drömmer att jag är tillbaka i mitt barndomshem är mina drömmar ofta otäcka och tillåmed  f a r l i g a.. Och alltid är jag  e n s a m  i huset.. Var resten av familjen är vet jag inte.. Om dom ens  f i n n s..

--Och jag är mitt vuxna jag mitt i alltihop, funderar hon..

--Borde du inte gå till en  d r ö m t y d a r e,  matte..

--Äsch.. Matte slår bort hundarnas begåvade förslag..

Förra veckan var vi inte i skogen en endaste gång.. Det var  r e g n e t s  och  d i m m a n s  fel..

Inte för att vi är rädda för lite väta.. Inte matte heller.. Men hundarna äter ävja och lera, och  d e t  är förbjudet..

 Fortfarande blommar det i trädgården, men skogen håller på att fälla löven.. Trädgårn också.. Och  m ö r k t  är det..

--Jag kan inte minnas  n å n  oktober, som har varit så mörk, säjer matte..

Det beror kanske på att sommaren höll på tillåmed den första veckan i månaden.. Och sen så, pang, blev det höst.. Nästan vinter..

En bild från förra hösten: Det ser precis likadant ut i dag.. A l l a  höstar ser likadana ut..

Ängarna vid Stiby.. Dimmigt och grått med åtskilliga plusgrader.. Tittar man noga kan man se en liten hund trava omkring i det grå..

--Du, matte.. Med det här vädret är det inte konstigt att du har mardrömmar..

Vovvarna, dom begåvade, har svar på alla frågor och löser alla gåtor..