--Denna "underbart ljuvliga försommardaaag".. Sjöng matte med full hals, fast hon ändrade texten till "Underbart blåsiga brittsommardaag"..

Och så tog hon med sej vovvarna och kameran och gick ner till stranden..

"Underbart blåsig"  var bara förnamnet.. Vinden tjöt och vattnet dånade.. Ingen av vovvarna kände den minsta lust att ta en simtur.. Inte matte heller..

Vovvarna undrade hur länge bryggan skulle klara av att ligga kvar.. Förmodligen blev det plockepinn av den..

Tänk, inte en enda gång har matte badat i sommar..

--Varför har du inte det, matte.. D u  brukar väl inte vara rädd för vatten..

--Man kan  ä n d r a  sej, vovvarna.. Rädd är jag inte, men jag tycker inte det är värt besväret att ta på sej badkläder och traska hela 200 meter ner till stranden.. Plumsa i och komma hem med halva Sahara kletande fast på mej..

Och gå direkt till duschen för att bli av med ökensanden.. En del av den har för övrigt drällt ner på golvet..

Med den förklaringen får vovvarna låta sej nöja.. Men vi  m i s s t ä n k e r  att mattes badvägran har med hennes bekvämlighet att göra.. Hon är helt enkelt för  l a t..

I går blev vi koppelrastade på stranden som sagt.. Förhoppningen är, att vi ska komma till skogen idag..

Båda hundarna är helt återställda och har inte det minsta ont i magarna längre..

--"A narrow escape",  sa matte, som gärna märkvärdigar sej med utrikiska..

--Kan du säja det på  f r a n s k a  också.. Hundarna vill gärna tro att hon kan det.. Men nåt  s v a r  får vi inte..