För duktigt länge sen fick jag en leksak, som liknade en bitring (en sån som bäbisar bruka gnaga på).. Fast min var fullproppad med taggar..

Jag älskade min leksak, men matte slarvade bort den..

Alltså fick hon köpa en  n y.. Nummer två hade jag i fem år.. Bet och slet i den och utmanade matte på dragkamp..

För nåra dar sen hamnade den i soporna.. Den var för äcklig numera, tyckte matte.. Rätt så sönderbiten var den också..

Och så köpte hon ytterligare en bitring, men den här är  v i d a r e  och inte alls så hård..

Matte placerade den, för fotandets skull, i fikusen, som för övrigt har växt till sej duktigt.. Hon tyckte nog att färgerna stämde bra med varandra..

Nu leker jag med den nya ringen, biter och sliter och vrålar ut mina lekljud..

Tack vare mina lekringar har jag ingen tandsten.. Dom har fungerat som ypperliga  t a n d b o r s t a r  under alla år..

--Tänk om Nellie hade lekt lite med ringen också, suckar matte.. Då hade hon kanske inte behövt dra ut nåra tänder, säjer hon..

Idag blåser det ordentligt.. Ingen  s t o r m,  men rätt så bra fräs på luften ändå..

Matte går och tittar på våra träd.. Och våra  l ö v..

En rejäl dusk körde hon ihjäl med gräsklipparen härom dan.. Men det kommer mera.. Mycket mera..

--Om 15 dar har alla löven blåst ner, säjer hon..

--Hur kan du veta  d e t,  matte.. Hundarna tittar storögt på sin mänska.. Är hon  s y n s k  eller nåt..

--Om 15 dar är det min  f ö d e l s e d a g,  och jag har aldrig varit med om att löven har hängt kvar då, säjer matte..

--Tja, ett och annat.. Kanske.. Tillägger hon eftertänksamt..

--Men den  s t o r a  lövmängden har trillat ner i slutet av oktober..