Matte är glad och, Gud förlåte, lite mallig.. Hon har kommit på hur man kan göra öppningar för ärmarna  u t a n  att klippa och  u t a n  att sätta på raksticka..

--Jag  ä r  nog rätt så begåvad ändå, säjer hon utan att skämmas det allra minsta..

Det är fredag och strålande sol.. Och plusgrader.. Så idag måste matte klippa gräset..

Hon säjer sej  f o r t f a r a n d e  känna obehag när hon tänker på det.. Trots att hon har en ny och lätt gräsklippare..

Nu hoppas både vovven och hans mänska, att vintern är över för den här gången..

--Och att den  a l d r i g  kommer tillbaka, säjer matte trotsigt..

Igår pratade matte med en gammal klasskamrat från läroverket.. Och mindes plötsligt hur fruktansvärt dåligt hon mådde i den skolan.. Och struntade ofta i att gå dit.. Och då mådde hon givetvis  ä n n u sämre..

--Det påminner om det vi ser i "Lyxfällan".. LIlla hunden är alert och drar sina paralleller..

--Ju mer pengar dom här här mänskorna gör av med desto sämre mår dom.. Och så måste dom trösta sej med att köpa  ä n n u  fler prylar dom inte behöver..

--D u  skolkade, matte.. Och så mådde du ännu sämre.. Och tröstade dej med att skolka ännu mera..

Matte verkar inte gilla jämförelsen nåt vidare, men ärlig som hon är, måste hon ge lilla Hallon rätt..

--Till syvende och sist, säjer hon och nickar eftertänksamt.. Till syvende och sist är det skönt, att ungdomsåren är förbi.. N u m e r a  står jag betydligt stadigare på jorden.. Jag vet vem jag är och vågar stå för det..

--Jaha.. Lilla Hallon förundras.. Sån har  j a g  alltid varit.. Helt självklart..

Till sist vill lilla hunden ge en blomma till alla dom, som velar omkring i världen, skolkar eller gör av med sina pengar på strunt.. Till dom här kategorierna hör givetvis ingen enda av världens alla hundar.. Men väldigt många mänskor..

--Hemskt vad det växer, matte.. Lilla hunden tittar smått förfärat på mattes  i n g e f ä r s o d l i n g..

Och så mumlar han nåt om  s ö t g r ö t e n.. Sötgröten som växte och växte bara för att en liten flicka hade glömt "koden"..

I natt har det iallafall inte varit frost, så nu kan vi snart gräva ner ingefäran utomhus.. Mot södersidan av huset blir bra.. Där har vi haft sydfrukter förr..

Mattes mänska planterade ett persikoträd där, och det gav en hel del frukt, men det blev inte så gammalt.. Dom blir inte det persikoträden..

Matte strävar på med sitt sticke, men nu får hon ta andra hänsyn än tidigare..

--Varför då.. Lilla hunden är som vanligt frågvis..

Och så förklarar matte, att hon måste ta med  ä r m a r n a  i beräkningen.. Det blir en hel del matematik.. Ytterligare matematik..

Inte för att lilla Hallon  v e t  vad matematik är, men på min mänska verkar det vara nåt knepigt..

Troligen är det besläktat med det matte kallar  l o g i s t i k,  och då är det nåt som fordrar tankemöda..

Dessutom väntar massor med trädgårdsarbete, och det betyder att lilla Hallon får klara sej bäst han kan om dagarna..

--Nåja.. Dina rastrundor kommer du iallafall att få.. En och annan tur till skogen också..

D e t  låter betryggande..

--Hujedamej, sa matte och såg snopen ut.. M e r  än snopen faktiskt..

Saken är den, att hon stickat väldigt flitigt på sin rundsticka och knåpat ihop ett riktigt hyfsat arbete, som hon varit  mallig över..

--Dags att börja ta in för ärmhålen, sa hon belåtet..

Och  d å,  precis då slogs hon av en fasans tanke.. Det  går inte att göra sådant på rundsticka, och att föra över jobbet på vanliga rakstickor betyder sticka  a v i g a  varv..

--Hur ska du göra nu då.. Vovven placerar en intresserad liten bak på mattan och tittar förväntansfullt på sin mänska..

Och mänskan till att fundera.. Och fundera.. Och fundera lite till..

Och så kom hon på, att det smidigaste vore, att sticka rakt upp så högt som arbetet ska vara, maska av.. Och klippa rakt ner.. Efter att ha fäst och säkrat alla maskor..

--Då blir det  v e r k l i g e n  ett experiment.. Vovven tycker nog att det verkar en aning  r i s k i g t  att göra som matte har tänkt ut, men  m a t t e  hon har redan börjat fundera på hur det ska utföras..

Full fart.. Det är min mänska det..

Igår satte mänskan full fart och avbokade fortsatt gajdutbildning..

Damen hon talade med beklagade.. "Det är ditt liv", sa hon lite snörpigt.. Och inte får du nåt diplom heller, sa hon..

Hon skulle bara veta, att det första matte gjorde sej av med när hon slutade jobba var betyg från utbildningar, alla utbildningar hon gått, tjänstgöringsintyg och annat tyngande..

Och så frågade damen vad matte fått ut av gajdutbildningen.. Hon frågade med hoppfull röst..

Min mänska, som alltid strävar efter att tala sanning, sa som det var..

--Inte nåt egentligen, sa hon.. Och så avslutades samtalet med ett ömsesidigt vänligt "trevlig sommar"..

Matte är nöjd och glad att få gå här hemma och skrota utan tanke på att fara iväg varenda vecka och göra nåt, som hon inte är motiverad för.. Och vovven är glad att ha henne hemma..

Igår snöade det.. "Tiddelipom", sa matte, men hon sa det ganska glatt.. Inte uppgivet på nåt sätt..

Snön låg inte kvar.. Inte ens en minut gjorde den det.. Men i natt har det varit frost igen.. Mattes lökväxter slokade duktigt när vi gick ut för en timme sen..

Matte har hoppat av gajdkursen.. Hon tyckte väl att den gav betydligt mer vatten än vin.. Dessutom har hon lite svårt för att att tänka sej ta  h a n d  om folk på utfärd.. Ta hand om över huvud taget..

--Men du var ju  l ä r a r e,  matte.. Visst tar såna hand om sina elever.. Och dina  h u n d a r  sen.. Visst har du tagit hand om  o s s.. Och alla dina växter..

--Vad beträffar  e l e v e r n a  så försökte jag i alla lägen lära dom att ta ansvar för sej själva.. Fast jag fanns ju alltid i bakgrunden.. Om nåt skulle skrynkla sej..

--Hundar, katter och växter  k a n  inte ta hand om sej själva, vilket mänskor kan.. Även om dom är små.. Och  inte klarar det fullt ut..

--Förresten, fortsätter matte, och nu ger hon sej ut i sitt alldeles egna filosofiträsk, förresten: Om överhet och annat klåfingrigt folk läte bli att i alla lägen "ta hand om " medborgarna, så  t r o r  jag, att medborgarna skulle må betydligt bättre..

Igår snöade det som sagt och matte tog fram kameran:

Snön föll som stora luddvantar..

I fönstret står tre av mattes omhändertaglingar.. En mårbackapelargon, som härstammar från 60-talet.. Matte har haft den sen 2000 ungefär..  Och två  v i t a,  som hon fick som skott av sin syster.. Mårbackan fick hon för övrigt av sin moster.. 

Vi tittade på ett program från norra, norra Sverige i går och, bortsett från att vi inte riktigt förstod  s p r å k e t,  så

kände vi oss väldigt tacksamma för att vi inte bor där.. Snön låg hög och mitt i allt det vita spretade nåra ynkliga små björkar..

--Det var annat än våra ekar och bokar, sa matte förundrat.. Hu..

Så var det då slut med helgdagar för den här gången.. Matte och hunden trivs bäst när det är vardag ovh liv och rörelse..

Idag är det mattes tur att bjuda U. på lunch och det är inte utan att hon ängslas en smula.. Inte för att hon tror att inte maten ska bli god (mattes mat är alltid god, tillomed när hon råkat salta på redan rimmat fläsk, vilket var fallet häromdan)..

Nä, vad som får min mänska att ängslas en smula är, att huset inte ska vara  r e n t  nog. U. har nämligen en släng av bacillskräck.. Dessutom är hon oerhört  o b s e r v a n t.. Och inte är hon rädd för att framföra sin åsikt om det hon ser.. Heller..

Om inte huset är direkt  v ä l s t ä d a t  beror det på att matte gör sånt som hon tycker är mycket roligare än att putsa och feja.. Sticka exempelvis.. Eller gå ut med vovven.. Eller läsa.. Eller.. tja.. göra  v a d  s o m  h e l s t  utom städa..

--Betyder det, att du är  m o r a l i s k t   f ö r f a l l e n  och inte duger, matte.. Lilla hunden vet inte riktigt på vilket ben han ska stå.. Visst vill han att matte ska vara nöjd och glad och pyssla med det hon finner trevligt, men  s a m t i d i g t  är han rädd, att hon ska få rykte om sej att vara en latmaja.. Eller värre: en skitmaja..

--Är  d u  inte rädd för att framföra dina åsikter om ditt eller datt, matte..

--Nä, men jag  p å p e k a r  aldrig sånt, som inte faller mej på läppen.. Om jag inte tillfrågas förstås..För övrigt är det inte mycket jag lägger märke till..

Lilla hunden  v e t,  att det inte är mycket matte lägger märke till.. Det är nämligen först  n u,  efter ett långt liv, hon har upptäckt hur många  e k a r  det finns i omgivningen..

--Måtte, måtte inte folk hugga ner dom, säjer matte med ångest i blicken.. Massor av mänskor ger sej nämligen till att ta ner månghundraåriga ekar bara för att dom fäller löv om höstarna..

--Jag får ont i magen när jag tänker på det, säjer hon och ser fruktansvärt bedrövad ut..

--Jag blir  f o l k i l s k e n  när jag hör talas om sådan vandalism, säjer hon och börjar arga till sej..

--Ibland, säjer min mänska med ångest i blicken.. Ibland tror jag att mänskan är ett cancergift, som en dag tar död på vår jord.. Och får hon tillräckligt med tid på sej tar hon nog kål på hela universum..

--Vad ska egentligen  a n n a n d a g a r  vara bra för.. Lilla Hallon har fått nåt att fundera på..

--Ja, inte vet jag.. Matte är lika förbryllad hon.. Möjligen kan det ha nåt att göra med  b o n d e å r e t  förr i tiden.. Eller med  k y r k a n s  tidsräkning..

--Vi får iallafall vara glada att det inte finns  t r e d j e d a g a r  och  f j ä r d e d a g a r  också, säjer hon..

Och så minns hon: Hon och hennes mänska hämtade första vovven i Ljungbyhed en fjärdedag påsk för tusen och tusen år sen.. Dagen innan hade dom varit och tja.. egentligen  v i s a t  u p p  sej för att se om dom kunde bli godkända som blivande husse och matte till  noffen Bam-Bellas Joker..

--Saknar du honom fortfarande.. Lilla Hallons lilla svans sjunker missmodigt mot jordens medelpunkt..

--Ja, det gör jag.. Precis som jag saknar alla jag har mist.. Oavsett om dom gått på två eller fyra ben..

--Den allra sista i saknadens rad är lilla Nellie.. Minns du..

Ett ögonblick genomfars lilla hunden av en sorg så stor, att jag inte ens kan sätta ord på den.. Men bara ett ögonblick.. Sen är det nåt som påkallar min uppmärksamhet.. Och ögonblicket är förbi..

Två av mattes saknader: Hennes mänska, Leif Jörgen,  och hennes newfoundland, Joker..

Kortet togs på sensommaren när hunden var tio månader gammal.. Platsen var Norje Boke..

--Det är märkligt, säjer matte, hur  u n g  min mänska är på kortet.. Han blev 57 och idag är jag mycket äldre än så..

--Snälla matte, bry dej inte om att börja fundera på  t i d e n  igen.. Båda två blir yra i mössan.. Sätt i stället in ett kort på lilla mor..

Det är så här vi vill minnas lilla mor: Överst på trappan..

--Nämen, sa matte och tappade hakan: --Det har varit  f r o s t  i natt.. Och i går blaksnöade det.. Men  d e t  blev inte liggande..

--Är det  v i n t e r n  som har kommit tillbaka, sa hon..

En bit norr om oss låg snön kvar i går kväll, och  d ä r  har det säkert varit mer frost än hos oss..

Så här såg våra lökväxter ut för nån timme sen.. Visst är frostpärlorna på bladen vackra.. Lökväxter tar ingen skada av ett par minusgrader, men det hoppas matte att snigelynglen gör..

Frågan är hur det har gått med dom bristfärdiga knopparna på körsbärsträden..

Matte knegar på med sitt sticke.. Ett varv tar ungefärligen en timme..

--Håller du på att tröttna, matte.. Lilla hunden känner sin mänska vid det här laget och  v e t  att hennes väg genom livet är kantad med tappade sugar..

--Inte alls, lilla sötnos, men jag kommer att se till att inte ha så många färger och garnändar att hålla reda på i fortsättningen..

--Jag  h o p p a s  att det inte ska märkas att jag håller igen.. Och du ska veta, att det fortfarande är med det roligaste jag nånsin gjort..

Det är påskdagen och det är kanske på sin plats att önska världen en trevlig helg..

Lilla Hallon har blivit maklig.. Matte bekymrar sej.. "Måtte han inte vara sjuk", säjer hon.. Fast, det är klart, aptiten är oförminskad..

Ärligt talat: Snålblåst och molnighet inbjuder inte till utomhusviselse..

Matte har lagt påtandet på is.. "Vi får vänta tills värmen kommer", säjer hon..

Egentligen är hon nog ganska belåten med kylan och snålblåsten..

--Nu kan jag ägna mej åt mitt sticke utan att få samvetskval, säjer hon..

--Idag ska jag färda fåren, bestämmer hon..

--Vad ska det bli  s e d a n.. Lilla Hallon är ivrig, och vill gärna  v e t a  vad matte planerar i sin nästa rad.. Att det kommer att bli nåt  l e v a n d e  förstår han.. Men först nån slags bård som övergång..

Matte och G. vad på "konstrunda" i Sölvesborg igår.. Matte var  i n t e  imponerad.. Kvantitet överglänste kvalitet med flera tusen procent, sa hon argt.. Och så frågade hon sej om utställarna verkligen  v a r  konstnärer och inte glada amatörer..

--Varför är du så  k r i t i s k,  matte.. Lilla hunden tycker matte gott kunde vara lite mera positiv i sitt omdöme..

--Måla kan jag inte, men jag är inte blind, fräser hon.. Inte kan jag skriva symfonier heller.. Men min hörsel är det inget fel på.. Och så muttrar hon nåt om en skomakare, som ska göra nåt.. Med  l ä s t e n.. Vad nu det är..

Nåt, som däremot fick matte att berömma och bli rent lyrisk, var en musikgudstjänst i Ysane gamla kyrka senare på kvällen..

Kantor B. och hans begåvade dotter stod för musiken och kyrkoherde P. svarade för själva gudstjänsten..

Matte hade tagit med sej sin gamla barndomsvän U. och även hon var helt lyrisk..

Efter gudstjänsten ville U. gå runt på kyrkogården och se om hon kunde hitta ett par stenar efter längesen döda förfäder..

Vid en mur fanns en stor mängd mindre huggna stenar med namn och årtal placerade.. U. hittade både sin mors morfars och hans hustrus rutor.. Placerade bredvid varandra.. Hon var märkbart rörd..

Den här bilden på Ysane kyrka tog matte för två år sen.. Nåra dagar varje sommar brukar matte guida i kyrkan.. Och så kommer att ska även i sommar..