Jag kan  i n t e  begripa varför jag har blivit så intresserad av countrymusik.. Det är kanske för att det är svårt att  s l ö l y s s n a  på en countryartist av rang..

Artikelserien i TV2 om dess historia har säkert gjort sitt till.. 

Under mina ickesovande timmar under nätterna har jag försökt analysera varför jag fastnat för en genre, som inte har det minsta med  s v e n s k  folkmusik att göra.. Eller  k l a s s i s k  musik vad det beträffar.. Eller pop.. Eller mello.. Eller vad sjutton som helst.. 

Efter vad jag förstått uppstod countryn bland fattiga i Södern.. Jag  u n d r a r  om nederlaget i inbördeskriget kan ha nåt med det att göra.. Efter nederlaget bestod väl i stort sett hela landet av bittra fattigvita och ännu fattigare fria svarta..

Vad jag förstår var det bland dom vita countryn uppstod.. Dom svarta hade  s i n a  klagosånger..

Och  k l a g o s å n g e r  verkar dom flesta styckena att vara.. Fattigdom, olycklig kärlek, rotlöshet och dryckenskap är verksamma ingredienser.. Och så är det nästan bara  m ä n  som sjunger.. Jo då, undantag finns, men även dom kvinnliga sångarna sjunger om smärta och förlust..

Om nån skulle fråga mej om min musiksmak skulle jag prompt svara: "Mozart och country"..

Tack vare min lilla musikpatta kan jag ta in bådadera.. I stora doser.. 

I somras blev jag under en kort tid fascinerad av Herr Max Raabe och hans dekadanta och mycket roliga och tjusiga trettiotalsmusik.. Flott.. Javisst.. Och  s p e l a  kunde dom här klassiskt skolade musikerna verkligen.. Men, men..

Flott, tjusigt och dekadant.. Men tröttsamt i längden..

Vad tycker jag då om "Mellon",  som det så vackert heter.. Tja, ärligt talat tittar jag inte på den begivenheten.. Det är för  m y c k e t  av allting.. Jag blir så trött..

Idag blir det sol och klart.. Det märkliga är att solen tycks gå upp i  a l l a  fyra väderstrecken  s a m t i d i g t..

 Översta bilden: Soluppgång i öster.. Understa bilden: Soluppgång i väster.. Fast  d e t  handlar nog om reflexer..

Ända sen jag var tonåring (och  d e t  är längesen) har jag tänkt sticka en randig tröja.. Singsing-tröja kallades det..

Igår blev det äntligen av att jag åkte och köpte garn.. Bara billigt syntetgarn för jag tänker inte göra nåt plagg, som är tänkt att hålla livet ut.. Utan att noppra.. Jag tänker bara vara lite  n o s t a l g i s k..

E g e n t l i g e n  ska det vara svart och vitt garn, men garnaffären  h a d e  inget svart så det fick bli mörkt brunt i stället.. Och så hade dom bara sex systan vitt, så min singsing-tröja blir inte riktigt korrekt.. Dom bruna randerna får bli dubbelt så breda som dom vita.. 

Tja,  s å  får det bli..

Nu för tiden är väl inte fångar randiga.. Jag har sett på Investigation Discovery att dom i stället är klädda i orange overaller.. Åtminstone i USA.. Är dom ens uniformerade i Sverige.. Skulle knappt tro det..

Apropå Investigation Discovery.. Tänk, jag sitter och glor på dom hemskheterna nästan varje dag.. Att jag bara gitter..

Om en stund ska jag åka till äldreboendet och leverera veckans lästimme.. Boken om Astrid Lindgrens föräldrar, Samuel August i Sevedstorp och Hanna i Hult, har blivit väl mottagen.. 

Och så ska jag spela musik..

Om jag skulle dra till med "Dunder och snus".. Som blev dödskallemärkt på sin tid.. 

Nä, så modig är jag inte.. Jag vill inte riskera att bli portad på åldersomshemmet..

Gu´vet när jag kommer att behöva bosätta mej där.. Brr..

Förra året uteblev vintern helt.. Åtminstone på Hanö.. Åtminstone enligt SMHI..

Hittills i år har bi haft ett fåtal frostnätter.. En av dom fick vi i natt. 

Den här varma vintern är inte alls bra för  r o s o r n a.. Dom skjuter skott och är gröna.. Och fruktansvärt risiga.. I vår måste dom klippas ner, men hur ska det gå till om dom redan har börjat växa..

Dessutom växer  g r ä s e t..  Som synes.. Finns det  n å n  som skulle vilja ha det så här..

I pessimistiska stunder tänker jag, att det  a l d r i g  kommer att bli fason på trädgårn igen..

Kommer rosorna månne att nånsin bli så här fina igen.. Knappast i år iallafall..

Igår kväll trampade jag ihjäl en ylletuss i tro att det var en spindel, som for över golvet.. Det påminde mej om den gången jag kvaddade en hundskit i tro att det var en mördarsnigel..

Jag kanske "borde gå till Specsavers"..

I natt vaknade jag av att det  b l å s t e  mer än vanligt.. Mitt lilla hus jämrade och vred sej i vindbyarna, men  s t o d   k v a r  det gjorde det..

Nästan var natt har jag en vakenperiod mellan tre och ungefärligen fyra.. Då tänker jag förvirrade tankar.. 

Det är som om jag hade en  k o r g  full av garnändar och börjar dra i dom i tro att jag få nån ordning i korgen.. D e t  får jag givetvis inte.. Det är nämligen  sällan jag fullföljer tankeändarna.. 

Inatt funderade jag på dom  v a l  jag gjort i livet, och lekte med tanken hur tillvaron blivit om jag valt på annat sätt..

En sak är klar:  H u r  jag än valt hade jag legat i en säng nånstans och haft osteoporos.. Kanske i en paulun i New York mellan sidenlakan.. Kanske på en risbädd i en söderhavshydda.. Eller.. hemska tanke.. i en iglo på Grönland..

Tja, men kan undra hur mycket den fria vilja är värd när det kommer till kritan.. Eller rättare slutändan..

Sen kom jag att tänka på tesen om fjärilen som fladdrar i Kina och orsakar ett jordskred på andra sidan jorden.. Fast d e t  tror jag inte på.. 

Sen tänkte jag på döden.. Det gör jag ofta, väl vetande att jag i stort sett är inne på upploppet.. Jag kan ändå inte riktigt ta in tanken på att lämna den här tillvaron, den enda jag känner till, för nåt.. tja.. som kanske inte ens finns..

Igår gjorde jag mej skyldig till en svår klimatsynd.. Jag satte mej i bilen för att nöjesköra en liten sväng.. Svängen blev inte så liten.. Innan jag visste ordet av hade jag kommit ända till Ronneby, och där körde jag vilse..

Oxveckorna kallas dom här första veckorna på året.. Sega och osällskapliga som dom är..

En fasans tanke slog mej precis.. Dom här egenskaperna stämmer rätt så bra in på mej.. Seg och osällskaplig.. Åtminstone ibland..

Det är lördag och det blåser och är mulet.. Och inte en mänska är ute.. Gräset växer och rosorna skjuter skott.. Jag skulle behöva klippa ner mina summerwindsrosor, men med skott och  g r ö n s k a  är det frågan om jag törs.. Jag kanske tar död på dom.. För övrigt är det alldeles för tidigt på året..

Jag skulle vilja hitta på nåt roligt, men kan inte komma på vad.. 

Jag tror faktiskt, att jag ska ta med kameran ut i eftermiddag och kolla om det finns nåt att fotografera.. Det kan iallafall inte bli nåt med solsken eftersom det är jämnmulet ute..

E n  god gärning har jag iallafall gjort i min tid.. Den här lilla skatungen satt på grannens gräsmatta och  s o v  i all oskuld.. J a g  ut och sjasade upp den i boet.. Det lilla livet räddades..

Var ungen finns idag som vuxen förståndig skata kan man inte veta.. Inte heller om den fortfarande lever..