--Tänk vad det finns snälla mänskor, sa matte i går kväll.. --Ja,  h u n d a r  också, förstås, tilla hon när hon såg att lilla mor och jag tappade svansfarten..

--Jo, förklarade hon.. --Först så skottade Katrin så jag kom ut till gatan.. --Och  h u n d a r n a kom förstås också ut, skyndade hon sej att tillägga..

--Sen kom nästa granne med en monstermaskin och tog bort så mycket snö han bara kunde från garageinfarten..Dom här båda snälla mänskorna besparade mej åtskilliga timmars tungt arbete.. Dom kanske tillåmed räddade mej från

h j ä r t i n f a r k t ..

Det  d ä r  lät farligt..

--Vad är det där du sa, matte, frågar hundarna och är idel uppmärksamhet..

--Jo, det är nåt som gör förskräckligt ont och som man blir väldigt sjuk av.. I värsta fall kan man  d ö av det..Man kan få det om man  ö v e r a n s t r ä n g e r  sej..

--Har  du  haft  öh.. hjärtinfarkt nån gång, frågar hundarna.. Och skyggar lite för ordet..

--Nä, det har jag inte, och tack vare snälla grannar så behövde jag inte få det igår heller..

--Matte, har du  ö v e r a n s t r ä n g t  dej nån gång då..

--Jodå, när jag rensade ur källaren i höstas  d å  överansträngde jag foten.. Och ni vet hur  d e t  gick..

--Kan man säja att du fick  f o t i n f a r k t  den gången.. Lilla Hallon flyttar sej närmare matte och liksom  b o r r a r  ner sin lilla hundbak i mattan..

--Nja, jag tror knappast att det finns nåt sånt som fotinfarkt, men generellt sett har du rätt..

Lilla Hallon kan inte hålla svansen i styr längre.. Hela hunden viftar..

Lilla Hallon, Imperator Romanus, kan lägga yttterligare en rubrik till sin redan långa meritlista.. Lilla Hallon, mästermedicinmannen...