--Fantastiskt (vilket besynnerligt ord egentligen "fantastiskt".. Nästan bara konsonanter)..

Nåväl.. Det var vad matte sa när hon stod och tittade på himlen medan lilla Hallon undersökte en snödriva med nosen..

--Fantastiskt, himlen är turkosfärgad, nästan grön, sa hon..

Alldeles omolnigt var det också.. Inte konstigt att matte förundrade sej..

Hundarna var inte alls lika entusiastiska (ytterligare ett ord med en massa konsonanter) eftersom  v i  inte kan se färger.. Vad vi däremot  k a n  är att urskilja  d o f t e r .. Det kan inte matte.. Hon kan egentligen bara urskilja två dofter.. Sånt som luktar gott och sånt som luktar illa..

Vi har onekligen olika förmågor vi och våra mänskor..

Det är väldigt kallt, tio minus, säjer matte.. Lilla mor frös förfärligt om sina tassar när vi var ute för nån timme sen.. Hon gick nästan hela tiden på tre ben.. Olika ben vill säja..

Apropå  b e n..

Matte haltar nästan inte alls längre och svullnaden på foten har krympt.. Eftersom det har varit  ovanligt kallt ganska länge och vi inte har kunnat göra annat än kort-korta promenader har foten fått vila och det har varit bra för den..

--Hade det inte varit så kallt hade du flängt omkring och motionerat hundarna och dej själv, sa mattes syster häromdan.. --Och då hade du bara fördärvat foten ytterligare.. --Var tacksam för kylan, du, sa hon..

Matte begrundade visdomsorden och fann att det var just det dom var: visdomsord..

--Fast, det är klart, konditionen försvinner och omfånget ökar, menar matte.. Så sådär alldeles fantastiskt är det inte att sitta infrusen med en svullen fot..