"När vintermörkret kring oss står".. Så  börjar en känd sång, som man sjunger i kyrkan runt förste december..

Jag kan tala om att vintermörkret fortfarande står omkring oss.. Står som de tätaste spön i backen.. Och ingen lär väl glädja sej åt det.. Inte  v i  i alla fall.. Inte hundarna och matte..

--Har vi gnällt färdigt för den här gången.. Matte och hundarna tittar på varandra.. Hundarna nickar ivrigt "ja".. Med matte är det mer tveksamt..

Jag vet ingen som avskyr mörker som min matte..

--Jo då, säjer hon.. Min mänska tyckte om möjligt  ä n n u  sämre om mörker.. Så när han levde var huset upplyst. Alla lampor som fanns stod och brann.. På den tiden var det inte tal om mysbelysning med fladdrande stearinljus.. Jodå, stearinljus hade vi men hundrawattarna brann också..

--Dessutom, tillägger matte.. Det här nattsvarta får mej att längta efter att lägga mej på en varm och flammande ljus solariebädd.. Det sorgliga är att det knappast  f i n n s  nåra solarier kvar.. Och dom som  f i n n s  är obemannade..

Det är väl så att nån viktigpetter har kommit på att det kanske inte är  e n b a r t  nyttigt att sola, och följaktligen skrämt vettet ur svenska folket..  Och så försvann solarierna.. Puts väck..

Nu har matte kommit i gång minsann..

--För övrigt tror jag inte att svenska folkets makthavare är fullt kloka, gormar hon.. Nu vill dom  f ö r b j u d a  att

spela psalmer och läsa FaderVår i kyrkan på skolavslutningarna.. Ett tag var det tal om att man inte fick hissa flaggan heller.. Har dom inget  v e t t i g t  att bestämma om för sina höga arvoden, ryter hon..

--Tacka vet jag franska bönder, säjer matte, full av beundran.. När det är nåt som  d o m  ogillar så kör dom bara ut på vägarna med sina traktorer fullastade med gössel och hindrar trafiken.. Gu´ vet om dom inte tippar lassen också, säjer hon..

Tja, matte får väl fylla sin skottkärra med hönsgössel (vi har nämligen en säck sådan i garaget) och gå ut på E22:an och hindra trafiken..

Det som matte förargar sej på är egentligen alla futiliteter som makthavarna hålls på och petar runt i.. Och på att vi är så flata och medgörliga.. När småpampar som storpampar säjer "Hoppa"  så hoppar svenskarna.. Har gjort sen Gustav Vasas tid.. Även om man i sitt stilla sinna anser att kadaverlydnaden är vettlös, så hoppar vi..

Nu ser jag på matte, att hon håller på att få hjärnblödning av hjälplös ilska.. Och all denna frustration bara för att

"vintermörkret kring oss står"..