Så mörkt och kulet som idag är det  a l l t i d  första advent.. I allafall som  j a g  minns det..

Stjärnan har jag fått upp i köksfönstret.. (Sorgligt nog tvättvindan också).. Och sorgligt nog i dubbel upplaga.. Och inte vet jag hur man raderar bilder heller..

Nu ska jag  g n ä l l a  ett tag:

Första gnällobjektet gäller  k a f f e..

Det känns som om kaffet har blivit väldigt  m e s i g t  senaste tiden.. Det hjälper inte mycket att lägga i mera bönor i melittatratten.. Kaffet smakar lankigt i alla fall.. Nästa gång jag köper kaffe ska jag ha Arvid Nordqvists Classic..

Smakar inte det nåt heller är det  m e j  det är fel på.. Inte kaffet..

Andra gnällobjektet gäller  b r ö d.. 

Vilket färdigförpackat bröd jag än köper är det  s v a m p i g t  och föga "al dente".. Ska väl kännas nybakat kan tänka.. Men det är ingen fröjd att ta  en tugga av ett sånt bröd.. Det liksom  v ä x e r  i munnen..

Att man måste plastförpacka levarna fattar jag.. Har många gånger konstaterat att folk (oftast äldre gentlemen) står och  k l ä m m e r  på bröden.. Klämmer och  vänder..

Imorron är det jag som handlar jäst och mjöl och bakar själv..

Men jag tänker inte sätta till nån  s u r d e g.. Surdeg är ett stressmoment.. Och det blir bara mer och mer av den..

Kanske sagan om  s ö t g r ö t e n  i själva verket var sagan om  s u r d e g e n..