Inte för att jag  t r o r  att nån kan vara intresserad av hur jag tillbringar mina morgnar, men jag tänker berätta om det iallafall..

Jo, efter att ha duschat, borstat tanden (min mans uttryck, fast jag vill minnas att  h a n  sa "skurat"), satt på kaffet, hämtat tidningen, brett smörgåsen, ätit smörgåsen och läst tidningen, tar jag min kaffekopp med in till datorn, kollar bloggstatistiken och mejlförekomsten och slår mej ner och lägger  p a t i e n s..

Idag råkade jag doppa en anslutningsmanick i kaffet: Smått panik, men den tog tydligtvis ingen skada:

Det är som sagt mycket med det elektriska..

Man kan givetvis tycka, att jag kunde använda den tid jag har kvar till nåt bättre än att lägga patiens, och det håller jag med om.. Men vaddå..

Jag kommer att tänka på en gång för många år sedan, på sensommaren, i kvällningen.. Jag var ute på Vesan med min vackra, goda newfoundland Joker.. 

Vi mötte en äldre mannaman, som spände ögonen i mej och sa ungefär såhär:-- Har du inget vettigare för dej än ränna omkring med den där store hunnen..

Näe,  d e t  var nog det vettigaste där och då.. Både för mej och den store hunnen..

Svarade jag mannen.. Nä.. Det hade det inte varit nån mening med..