Oj, oj, oj så mycket nostalgi.. Det är ju Nyårsafton och då ska man minnas..

Nu är jag en ganska  t r å k i g  person, som tycker, att det går lika bra att minnas vilken dag som helst..

Således minns jag inget särskilt..

Dom sista tre-fyra jularna har mina snälla grannar gett mej en väggalmanacka, som jag nära på blivit lite  b e r o e n d e  av.. I år fick jag en igen.. 

Det känns betydligt trevligare att ha det här sällskapet på väggen än att möta dom i skogen.. Det  h a r  jag gjort nämligen.. 

Nåja, älgen stod stilla bland ungträd,  och jag   s å g  den inte förrän jag var praktiskt taget under  m a g e n på den..

Varken jag eller älgen reagerade speciellt häftigt.. Vi bara betygade varandra vördnad och gick åt var sitt håll..

I kväll släpps helvetet löst med buller och brak.. Dom allra flesta nyårsaftnar sen 1972 har jag suttit och hållit tass under nyårssmällandet.. 

En nyårsnatt, jag tror det var 1987, försvann min svarta underbara kisse, Petter.. Tack och lov började det regna strax efter midnatt och blev tyst, så han vågade sej hem.. 

Nu ska jag gå och försöka hitta den nicaraguanska bondemässan på You Tube..

--Varför då, undrar kanske någon..

Jo, en gång i forntiden var jag med och sjöng den i Mörrums kyrka.. Kom att tänka på den gången apropå ingenting..

Gott Nytt År.. Hoppas vi inte lyckas ta kål på oss själva det här året heller..