t     

Om det funnes nåt som annandag missommar så är det idag.. Solen gassar och det är över 30 grader på östsidan..

Det är tyst, tyst i byn.. Inte så konstigt förstås eftersom klockan bara är lite över sju..

Igår for jag upp till Ringamåla, där jag tillbringade mina sista yrkesverksamma år.. Hembygdsföreingen hade inbjudit till missommarfest på idrottsplatsen..

Det händer ibland att jag grips av en slags  s k o g s l ä n g t a n  och åker upp till Ringamåla.. Naturen där är så väldigt  o l i k  naturen här i Norje..

Det var mycket folk, som vandrade omkring på idrottsplatsen, tog lotter, gick en tipsvandring, åt korv och roade sej på bästa sätt..

Ponnyridning stod också på programmet.. Småflickor fördes omkring på hästryggarna av lite större flickor..

Ett vanvettigt ögonblick fick jag för mej att ta en ridtur jag också, men besinnade mej..

Jag traskade omkring på fotbollsplanen och tittade på alla  h u n d a r,  som stolta mattar och hussar tagit med sej..

Och så  k l a p p a d e  jag.. Klappade på alla hundar jag mötte.. Allt från en jättestor s:t Bernhard till en pyttepytte valp..

Jag klappade och mådde gott.. Sen åkte jag hem..

E n  sak är klar: Hade jag varit tio-tolv år yngre hade jag skaffat hund.. Som det är nu, får jag nöja mej med att klappa på andras..

Det här är en av mina favoritbilder.. Jag tog den för två år sen, och  d å  var det ingen brist på hundar i huset..

Den får mej att tänka på lilla oförvägna Nellie.. H o n  var en flicka, som älskade action.. Pilutta dej, s:t Bernhard..

Den  h ä r  är tämligen typisk för lilla trygga Hallon.. Han var idel vänlighet mot alla andra hundar.. Och var dom inte mottagliga för hans vänliget, så struntade han i dom..