Jo, herr Rönnerdahl.. Jag tänker ofta på mina hundar och på hur  a n n o r l u n d a  missen är mot dom..Inte så konstigt förstås, katter och hundar  ä r  helt olika djur..

Kissen och jag börjar bli väldigt tätt sammansvetsade.. Han verkar veta att han har sin trygghet i mej och i hemmet här.. Så fort han tycker nåt verkar skrämmande utomhus sätter han högsta fart mot kattluckan och rasslar in så det yr om honom..

Det är särskilt grannkatterna som skrämmr honom, och  d e t  ger mej nåt att fundera över..

H u n d a r  blir ofta vän med andra hundar, leker och har roligt.. Inte så katterna.. D o m  verkar mest bli  o v ä n  med sina artfränder.. Ändå kan det finnas kattsamhällen, i lagårdar tillexempel, utan direkta meningsskiljaktligheter..

Det har jag ett på TV..

Det görs faktiskt en hel del program om just katter.. Och så skrivs det artiklar och böcker om dom.. D e t  om nåt tyder väl på att mänskor finner missarna intressanta och gåtfulla..

Just nu sitter herr Rönnerdahl och lurpassar på en fluga på fönstret.. Jaha.. Så damp han ner.. Bara han inte skyller på  m e j.. Nä, tydligen inte, för han hoppade upp igen och fortsätter sin tålmodiga väntan på att flugan ska komma inom räckhåll..

Hela den här händelsen är ju utomorrdentligt löjlig, men missen genomför den utan att förlora ett uns av sin kattliga värdighet..

Igår kväll tuggade han i sej nåt stort och svart.. Jag tror att det var en spindel.. Fy Fabian..

TS Eliot skriver i sin dikt the Naming of Cats att katter behöver  t r e  namn.. Ett vardagligt för familjebruk.. Ett andra lite tjusigare.. Ett namn som bara kan tillhöra  e n  katt..

Men så har katten ett  t r e d j e namn, och nu skriver jag direkt av:

"But above and beyond there´s still one name left over

and that is the name that you never will guess..

The name that no human research can discover--

BUT THE CAT HIMSELF KNOWS and will never confess"..

Och så fortsätter dikten med att tala om hur katten sitter och mediterar över

 sitt " ineffable, effable, effinaffable deep and inscrutable singular Name"... Och där slutar dikten..

 När jag sitter och betraktar herr Rönnerdahl kommer jag osökt att tänka på dom raderna..

Jag är fundersam.. Det har hänt lite  f ö r  ofta för att bara vara en slump.. Eller..

Det är så här: Jag är inne och herr Rönnerdahl är ute.. Eller tvärtom.. 

Det har gått ett par timmar sen jag sist såg lille herrn, så jag börjar undra.. "Det måtte väl inte ha  h ä n t  honom nåt"..  

Skrammel i kattluckan och "Mjau.. Här är jag".. 

Och så med ett elegant och självmedvetet hopp upp på vasken. där matskålen står..

Näe, jag inbillar mej bara.. Inte sjutton finns det nåt sånt som telepati mellan mänska och katt.. Att hundar och katter är fenomenala på att  l ä s a  oss mänskor vet jag, men det här händer när jag är utom synhåll för kissen..

Och det har börjat hända ofta..

--Nähä, du matte.. Vi katter är duktiga på mycket, men ni mänskor har nåt, som vi, tack och lov, saknar: Fantasi..

Låt inte  d e n  skena iväg med dej.. 

Sommarens första ros har slagit ut: Paul´s  Scarlett, vacker i över femtio år:

Tyvärr har den slagit sej till ro på trappan.. Hoppas jag inte trampar på den bara..

Igår var jag om inte precis  l e s s e n  så nåt liknande, eftersom jag lyckats trycka bort dom klädda korten i mina patienslekar.. Men.. Hur det var lyckades jag trycka  t i l l b a k a  dom till slut, men hur jag gjorde  d e t  vet jag lika lite som hur har tryckte bort dom..

Nu kan man ju undra hur det kan komma sej att jag så villigt och glatt erkänner mina fadäser..

Tja, dels som motvikt mot att jag gärna  s k r y t e r  när jag tycker jag gjort nåt bra, och dels för att jag  v e t,  att alla mänskor gör sina tabbar.. Ingen är unik i det fallet.. Och för övrigt: dom verkligt förskräckliga fadäserna håller jag tyst om.. Klokt nog..

Igår var jag tillsammans med två av min barndoms grannbarn, U. och R. inne i Karlshamn och åt lunch.. Vi gör det nåra gånger om året..

Vi satt på en trottoarservering mitt i stan, och  d e t  var kanske mindre lyckat eftersom det drog tutande och skrålande gäng av "studenter" genom stan.. Matron blev därefter..

För många år ssen köpte jag en lila rhododenrdron.. Inte en blomma på flera år.. Jag flyttade den till en soligare plats och fick ont i ryggen på köpet, och där trivdes den  l i t e  bättre.. I år blommar den för fullt.. Möjligtvis tack vare att den fått lämplig gödning..

Igår fick jag en hälsning och en kommentar från Diana, som jag räknar som en av mina äldsta vänner på datorn.. Tack, Diana, din hälsning  v ä r m d e..

H u r  kunde det bli så  h ä r:

Inte ett klätt kort så långt ögat når.. Morronpatiensen är i fara och jag har bara mej själv att skylla.. Klåfingrig var jag, och nu begriper jag inte hur jag ska få tillbaka damer och knektar och konungar.. För utan det sällskapet är det inte roligt att patiensa..

Igår skaffade jag en ny sprinkler, en  m y c k e t  enkel anordning.. Bara en  d o s a  med hål på toppen.. Enkel och billig, men  e f f e k t i v.. 

Jaha, så var "Badhotellet" slut för i år.. Nog har det funnits mera fängslande serier under årens lopp (Vem glömmer tillexempel nånsin första "Forsythesagan"), men ändå har jag suttit klistrad framför TV:n  varenda måndagkväll i en månads tid..

Egentligen har jag alltid tyckt bäst om den nyfikna pigan med glasögonen.. Sämst om den solochvårade affärskvinnan från Köpenhamn.. Henne skulle jag vilja ge en ordentlig spark i baken.. Den fåfänge skådespelaren skulle också behövt en omgång med stövlarna.. 

Igår tog jag ett foto som jag är smått stolt över,  t r o t s  att det kanske får klassas som naturfoto:

LIlla herr Rönnerdahl.. Spanande på grannarna..

Det växer en häck mellan mej och grannen.. I häcken har det slagit sej ner en del  l ö n n a r.. Och  d o m  skämmer utsikten från mitt köksfönster..

Igår köpte jag en sekatör med långa skänklar och gick lös på lönnarna..

Så här såg häcken ut  f ö r e:

Efter nån timmes slit i hettan (klockan var bara åtta) såg den ut som följer:

Jag tycker nog att jag har anledning att malla mej lite..

Växtligheten nedtill i häckhörnet är själv sådd citronmeliss, eller som jag föredrar att kalla den hjärtans fröjd.. Bladen lär duga till sömngivande te.. Jag ska kanske prova en vacker kväll..

Igår  t u r a d e  Agneta och jag till Hanö.. S å  båttokiga är vi.. Resan var underbar och tog en timme.. Nästa gång vi åker till ön ska vi passa på att äta på restaurangen där.. Dom lär ha väldigt god mat..

Passagerarna bestod nästan uteslutande av grå pantrar.. Den är  v i  som är fullvccinerade nu och vågar sticka ut nosen genom dörren.. Sämre resmål kan di gråe ha..

Tänk, jag har  n ä s t a n  bott på Hanö.. 

För  e o n e r  sen, innan vi ens var gifta, hade min man tjänst där ute och jag var ofta och hälsade på.. Jag undrar hur det varit att bo där för gott..

För en tid sen köpte jag en dahlieplanta på Sölvekull.. Jag satte den tillsammans med ett gräs på trappan.. Idag har första blomman slagit ut..

Blommorna är små men intensivt röda..

Jag undrar om det finns nåt sånt som "varannandagsflit".. O m  det gör det, är det  d e t  jag lider av..

Igår jobbade jag flera timmar med att få min rabatt mot vägen rensad och klar.. Alldeles klar blev den inte, men tillräcklligt för att jag skulle ge den en ordentlig genomvattning.. Bevatttningen håller på än.. En ny sprutgrej måste jag emellertid kosta på mej.. Den gamla är på väg att bli utsliten..

Det är inte utan att jag mallar mej en smula när jag "betraktar mina händers verk"..

Gräset måste klippas men det blir det enda jag gör idag.. Agneta ringde nämligen precis och föreslog en tur ut till Hanö.. Jippi..

Och så äter vi nånstans också.. Jippi en gång till.. Och åker till Ekohallen och handlar trädgårdsutensilier.. Jippi en tredje gång..

Tala om varannandagsflit alltså.. Pilutta dej, gamla Luther..

Igår hade jag tänkt mej att ta itu med "rabatten" längs med gatan.. Men jag vände och gick in igen.. "Detta fordrar en ny logistik"..

Här måste  s p a d e n  fram.. Prästkragen tänker jag dock  i n t e  ta bort..

Nu ska jag berätta om  p r ä s t k r a g a r n a..

I trädgårdens barndom köpte jag en påse prästkragfrö och strödde ut på en plätt jag gjort iordning..

Med tiden var hela tomten översållad av prästkragar.. Utom på dom ställen där min man gjort iordning trädgårdsland, potatisland och jordgubbsland.. Han var mycket för nyttoodling, min man..

Tiden gick, jag blev ensam och trädgården förföll.. P r ä s t k r a g a r n a  trivdes och förmerades dock..

När jag slutligen började intressera mej för täppan hade jag allt sjå i världen med att få bort kragarna.. D e t  lyckades jag så bra med, att dom numera är sällsynta.. Alltså tar jag  i n t e  bort plantan på bilden.. Istället ska jag vårda den ömt och hoppas, att jag får tillbaka mina prästkragar.. Inte  r i k t i g t  lika många som i fornstora dar dock..

Jag är så glad att morfarsjasminen kommit sej.. Den ser jättefin ut.. Jag påtade fram en till och planterade vid husets västsida.. Den mår också bra..

Det är inte bara växterna som artar sej väl.. Herr Rönnerdahl håller på att utvecklas till en alldelels underbar katt.. Klok och snäll.. Han har  n ä s t a n  helt slutat mörda mina fötter.. När jag går ut följer han med och när jag ropar på honom kommer han.. Nästan varje morron upptäcker jag honom sovande vid fotändan av sängen..

Vi håller på att utvecklas till en jättestrongt team, min lille katt och jag..