Jag satt utspilld i fåtöljen, frusen och olustig.. Då kom lilla herr Rönnerdahl, snodde ett par varv i knät på mej, fann en bekväm ställning, sträckte ut sej och somnade.. Och  d e t  gjorde jag också.. Tänk så trevligt det ändå är att ha en katt, som håller en sällskap och värmer en när man är frusen..

I sydfönstret trivs missen bra.. Där kan han sitta och spana på vad som tilldrar sej ute på gatan..

Ibland, när han varit ute, kommer han inrasslande med en faslig fart och med svansen uppburrad till otroliga dimensioner..

Raka raketspåret upp i fönstret.. Jag antar att han sen sitter där och pekar tass åt det som skrämde honom.. Och gör fula miner på kattska..

Det är gott att han vet var han har sin trygghet..

Vädret får mej att känna mej olustig.. Det är bara ett par grader och blåser som attan från norr.. Nog är det vinter alltid..

På tisdag ska jag operera mitt andra öga.. Sen så.. Efter nåra veckor kommer jag att se skarpt igen.. Nja, skarpt och skarpt.. Brytningsfelet lär väl finnas kvar, men det kan jag leva med.. Det ska bli trevligt att kunna köra bil även i mörker igen..