"Om jag hade pengar.. tradidadidailalaaa".. Just det.. Vore jag vid kassa skulle jag ögonaböj flytta till ett varmare ställe, där ingen snö och inga minusgrader finns.. Jag skulle lasta in katten och lite kläder och köra iväg söderut som en flyttfågel.. En riktigt  s n a b b  flyttfågel..

Denna hemska syn mötte mej i morse när jag drog ifrån gardinen i sovrummet:

Måtte, måtte otäckheten regna bort innan dagen är över.. Men, så väl är det väl inte.. Det ska ju bli kallare..

Jag skulle inte vara lika hatisk mot snön om jag orkade skotta, men den sysselsättningen klarar jag inte av längre.. 

På nåt vis måste jag ändå försöka få ut bilen eftersom den ska på verkstad på onsdag..

Jag tror jag gör som jag brukar.. Jag kör den fram och tillbaka nåra gånger på uppfarten.. Ja, så får det  bli.. Bara inte nitiska snöröjare lägger upp en vall framför inloppet.. (Min älskade morbror John, sjöfararen, råkade en gång säja inloppet om infarten, och sen dess gör jag det också)..

Felet är förstås två.. F e l e n  alltså: För det första har det inte varit nån vinter på flera år, så man gick och inbillade sej att den risken inte fanns längre.. För det andra har jag under dessa år hunnit att bli åtskillligt  ä l d r e  och orkar inte lika mycket som förr.. Ett tredje fel, om man nu kan kalla det för fel, är att jag också blivit betydligt  a r g a r e.. Jag tror att jag går ut och  s t ä l l e r  mej i snön och låter hettan från min ilska  s m ä l t a  eländet..

Herr Rönnerdahl kom in med en mördad fågel för en stund sen.. Båda jägare och byte sopades prompt ut.. (Jo då jag  v e t  att det inte är  o n d s k a  som dikterar hans mördande till skillnad från en del mänskors)..

Tja, nåt flyttlass kommer aldrig att gå till nån vinterfri plats, jag kommer inte att bli starkare och herr Rönnerdahl kommer aldrig att sluta dräpa..

Nu ska jag iallafall gå ut och köra fram och tillbaka på inlopppet till garaget..