--November, mörkt, blåsigt, blött och dessutom  s ö n d a g.. Kan det bli värre, suckade matte för en stund sen..

--Jo då.. Hundarna är alerta och börjar räkna upp andra hemskheter, som kan drabba oss..

--Vi kan bli  s j u k a  alla tre.. Vinterkräksjukan är på gång.. M a t e n  kan ta slut.. Mattes silvertejplagning av stuprören kan släppa och vatten forsa in i källaren.. Tjuvar och mördare kan komma och slå ihjäl oss och ta det lilla vi har.. Livet inte minst.. Åskan kan slå ner och världskrig bryta ut..

Inför denna eländeskatalog bleknar matte och tar sej åt hjärtat.. Och så bestämmer hon sej på stubinen för att ringa till en plåtslagare och få stuprören hopsatta med stadigare material än silvertejp..

Det ska jag göra med det samma i moron bittida, säjer hon bestämt..

Dessutom ska fönstren tejpas igen.. Inte alla förstås.. Vi måste kunna vädra..

Det gäller att rusta för  v i n t e r n  så gott det går.. Vi har gått och inbillat oss länge nog, att det inte blir nån vinter i år.. Rent meteorologiskt är det knappt  h ö s t  ännu.. Men vi får väl annat att veta..

I går hittade vi stolta fjällskivlingar igen.. Tre stora och en knopp.. I trägårdarna blommar det fortfarande.. Vi har tillexempel både rosor, ringblommor (solsickor) och rosor.. Mest av allt har vi ogräs.. Och  g r ä s  eftersom det är länge sen matte klippte gräsmattorna..

--När jag kommer i håg det är dom genomblöta, och när dom är  t o r r a  och klippbara, kommer jag inte ihåg det..

Tja...