--Äh, sa matte när hon kom hem från stan i går eftermiddag.. Äh, vart tog du-reformen vägen..

Saken är den, att matte vid ett flertal tillfällen blivit ni-ad i affärer.. Hon anser, att det är att ta ett steg tillbaka till den gamla krångliga tiden, när man inte visste om man skulle säja ni eller frun eller fröken eller herrn.. Eller använda en titel..  D u  var inget alternativ..

--Är det mina rynkor man pratar med, undrar hon.. För  d o m  är onekligen i pluralis..

Lilla mor har praktiskt taget slutat klia sej, så medusinen är effektiv.. I morron ska hon badas.. Då vet jag en, som kommer att sitta under köksbordet och göra sej osynlig..

Denna veckan, som går in på fjärde dan idag, har vi inte sett solen alls.. Hundarna gör det ingenting, men matte börjar bli smått deppig.. Ändå  v e t  hon att november  ä r  mörk..

--Jag tänker tillbaka på den 20 november för 29 år sen, säjer hon och ser lessen ut.. Den dagen dog min mänska..

--Det var på kvällen, dimmigt och mörkt.. Min mänska hade känt sej lite ur form hela dagen.. Framåt eftermiddagen åkte han till biblioteket, och när han kom hem var han riktigt dålig..

--Jag föreslog, att vi skulle åka in till akuten, och märkligt nog gick han med på det..

--Vi hann till Pukavik.. Där föll han ihop och dog..

--Jag tänker fortfarande ofta på den färden.. Jag vid ratten.. Min mänska livlös bredvid mej..

--Utanför akuten la jag mej på tutan, för jag kunde inte ta mej ur bilen.. Jag var fastklämd..

--Ett helt gäng vitklädda mänskor kom springande.. Märkligt nog la jag märke till hur rockarna flaxade om benen på dom..

--Och där satt vi, min mänska, som inte längre levde, och jag..

--Hur kunde du klara av den färden, matte.. Hundarna sitter stilla och storögda.. Detta visste vi inte..

--Vovvarna, vovvarna.. Det man  m å s t e  det klarar man.. På nåt sätt..