--Jag undrar, sa mattee för en stund sen, om et ska bli nåra demonstrationer och kravaller i kväll, den trettionde november..

--Varför skulle det bli nåt sånt just i kväll.. Hundarna är idel frågetecken..

--Jo, just den där kvällen för 296 år sen sköts en svensk kung ihjäl utanför Fredrikshald i Norge, och numera är det en del "storsvenskar" som hedrar hans minne med att demonstrera och rumstrera..

Så här var det (på ett ungefär)

--I början på 1700-talet hade svenskarna en ung och enväldig kung, som nog hade förläst sej på hjälteepos, och  h a n  ville för sin del inget hellre än att bli en stor härförare..

--Som Caesar, då, matte..

--Ja, som Caesar-- Precis så vovvarna..

--Således satte han igång att kriga.. Kors och tvärs genom Polen och Ryssland tågade hans trasarmé.. En del slag vann dom och andra förlorade dom.. Till slut fick dom storstryk, och hela armén gick under vid en stad i södra Ryssland, som hette Bender..

--Kungen själv sjappade, med svansen, vovvarna vet var, tillsammans med en lite skara krigare och flydde till Turkiet..

--Väl där lade han sej på en säng och steg inte upp på ett par år.. Han låg väl och  g r ä m d e  sej, kan tänka..

--Men, så en dag lyfte han sih konungsliga bakdel från sängen och smet i väg tillsammans med ett par andra blådårar.. Som galna red dom hela vägen hem.. Ett stort dammoln och ett antral ihjälridna hästar lämnade dom bakom sej..

--Väl hemma skrapade han ihop  y t t e r l i g a r e  en armé och begav sej till Norge.. Där var det nån som sköt honom.. Ingen vet vem.. Sant är emellertid, att svenskarna kände en stor lättnad när dom sluppit hjältekonungen..

--En fransman, Maigret, som var anställd i svenska armén, uttryckte saken såhär när dom hittat den skjutne kungen:

--Föreställningen är över.. Nu går vi och äter..

--Fast han sa det på franska förstås..

--Kan  d u  säja det på franska, matte..

--Nja, jag kan ju  f ö r s ö k a..

--Hur låter det då.. Snälla..

--Hrm.. "La piéce est finie, allons souper"..  Tror jag.. Iallafall..