--Precis så här ska en  n o v e m b e r d a g  vara, sa matte.. Hon såg faktiskt  f ö r t j u s t  ut när hon sa det..

Jaha, vovvarna kikar ut genom fönstret.. Vad finner vi där.. Ja, absolut ingenting.. Bara ludd och lite mörkare sudd..

Det är ju roligt att nånting är som det var meningen att det skulle bli.. Även om det är svårt att  s e  det..

--Idag, den 7:e november är det precis 44 år sen min första hund föddes, säjer matte vemodigt..

Och så börjar hon berätta om det lilla torpstället i Ljungsbyhed, där mänskorna levde som på trettiotalet ungefär, och där en av landets främsta hunduppfödare bodde och verkade..

På kenneln gick en unghane, fyra månader gammal, och den fick matte och hennes mänska köpa.. Det var Joker, vacker och god..

Fru Ferm, så hette kennelägaren, hade väl ungefär fem newfoundlandshundar.. Varav fyra var champions.. Ett par internationella dessutom..

Fru Ferm och matte blev mycket goda vänner och när fru Ferm blev dödligt sjuk såg hon till att hennes hundar fick goda hem.. Då fick matte Heppy, internationell champion och stor utställningsstjärna, att värna och sköta om..

--Då hade du plötsligt  t v å  jättehundar, matte.. Var inte  d e t  jobbigt.. Vovvarna vill gärna påpeka att  v i  inte är det minsta jobbiga..

--Stora pälsar hade dom, men det var inte särskilt mycket hår på golven.. Inte som  n u.. Motion behövde dom och det behövde jag också.. Precis som  n u..

--Det var väldigt  t y s t l å t n a  hundar.. Och stillsamma.. Inte som  n u..  Matte sneglar försmädligt på vovvarna..

Svansarna dalar mot marken och huvena hänger..

--Jag älskade  d o m  också.. Precis som jag gör  n u..

Svansarna i topp..

I torsdags var vi på Stiby och matte tog massor med kort.. Nåra stycken blev riktigt  b r a..

En gammal stenmur blev hon förtjust i.. Hon vill minnas, att nån en gång berättat, att stenmurarna på Stiby är lagda av kvinnor..