Ibland får vår ganska gråtrista och av prydnader ointresserade mänska ett anfall av romantik..

Så hände i lördas när hon på loppis köpte ett par söta muggar.. Inte så söta att dom är outhärdliga, men mycket söta.. Och romantiska..

--Dom här muggarna ska jag alltid dricka mitt morronkaffe i, myser matte.. Ända tills dess jag har  s l i t i t  ut dom, säjer hon..

Vovvarna, som är ännu mera matter-of-fact kan inte begripa vad det ska tjäna till att ha  f å g l a r  på kaffemuggar.. Fåglar finns det ju massor av ute.. Och dom för oväsen och skitar ner.. Finns ingen anledning att ta in dom som prydnad.. Ingen alls..

--Mja, säjer matte fundersamt.. Den muggen med dom pussande fåglarna är lite väl magstark för mej också, säjer hon.. Den får jag servera kaffe i till nån gäst, som kanske dyker upp nån gång..

Saken är den, att vi inte har särskilt många gäster.. Matte  k ä n n e r  egentligen ytterst få mänskor.. Men dom hon känner vill hon gärna umgås med.. Men inte för  l å n g a  pass.. Då blir hon rastlös och vill återgå till att segla sin båt utan passagerare..

Dessutom har matte inte särskilt mycket porslin.. Det hon hade har hon gett bort.. Och inte många sittplatser heller..

--Visst  s k u l l e  jag kunna ta emot åtminstone en fyra-fem gäster, säjer hon eftersinnande.. Det vore faktiskt  r o l i g t.. Mat är inget problem.. Jag är en duktig kock.. Och lite sällskapslek och annat smått och gott skulle jag alldeles säkert kunna fixa.. Och intressanta samtalsämnen.. Och.. och..

Vovvarna märker, att matte börjar bli entusiastisk..

--Om jag tar in  t r ä d g å r d s m ö b l e r n a  kan jag trycka in ett tiotal, säjer hon..

--Men, tänk om  i n g e n  vill  k o m m a  till ditt kalas, matte.. Hundarna vill inte vara glädjedödare, men att vara beredd på det värsta är alltid bäst..

--Ni har rätt, vovarna, men  d e t  kan man inte veta förrän man  f r å g a t..