En minut om dan dom sista dagarna.. Så mycket längre har dagen blivit.. Vilket gläder åtminstone min mänska.. 

Just nu skiner solen genom en öppning i molnen.. Nåt som gläder henne ännu mer..

Tre dar kvar på 2017..

--Och jag som inte fattat att 2017 ens har  b ö r j a t,  säjer matte..

Åren går snabbt.. Så snabbt att både hund och mänska känner vemod.. Sorg nästan..   

Igår var matte bortbjuden.. På middag hos en gammal vän, som hon känt sen barndomen.. 

Matte var inte den enda gästen.. 

--Fasligt  g a m l a  var alla kring bordet, sa matte..

--Märkligt, sa hon.. Det var ju alldeles nyss vi var unga, klarögda och slätkindade..

Och så suckar hon och drar med fingrarna genom hundpälsen..

--Du håller  o c k s å  på att bli gammal, lilla korv, säjer hon.. Alldeles  g r å  om nosen är du..

--Är det så förfärligt då.. Att bli gammal.. Lilla Hallon förstår inte varför mänskor alltid ska hålla på och prata om tiden och tidens gång.. Och mörker och åldrande och grånosighet..

--Nä.. Inte förfärligt.. Bara lite  v e m o d i g t.. Men, allt har  s i n  tid.. Det står tillåmed i Bibeln..

--Leta reda på en  n y  gammal bild, matte..

Ännu har inte min mänska lärt sej hur man sätter in  n y a  bilder i datorn..

 En bild från tidigt i våras.. Matte tog den ute på Sternö.. Lilla hunden godkänner den eftersom horisontlinjen nästan är rak..