Lugn och frid härskade i tjället.. Lilla, inte  s å  liten längre, herr Rönnerdahl sov den oskyldiges söta sömn på sitt favoritställe ovanpå armstödet på loppissoffan, och jag satt mitt emot honom och tittade på "Allt för Sverige"..

Och då, plötsligt: Fräs, studs, kraf, krafs.. Som en  r a k e t  for kissen ner från sin upphöjda plats och ut genom kattluckan i faslig fart..

Jag, för min del, lyssnade häpen till den mest besynnerliga sång jag nånsin hört.. Det var  d e n  som skrämt lilla katten halvt från vettet..

Det var en kvinna som  k u l a d e.. Ett slags sätt att ropa in kossorna från betet till  fäboden.. Och tro det eller ej.. Korna  k o m.. Och det gjorde katten också så småningom.. 

Tja, inte lät det vackert, men det är det åtskilligt annat som inte gör heller.. Huvudsaken var ju att kossorna gillade sången och traskade hem när dom hörde den..

Idag har jag varit utanför  v å r d c e n t r a l e n  tre gånger för att försöka komma in och få min covid-spruta, och alla tre gångerna var det så knökfullt med folk att jag vände i porten.. Om det är nånting jag har svårt för så är det att stå och trängas med halva jordens befolkning på ett litet utrymme.. Usch..

Bättre lycka nästa vecka.. Då bör det väl ha glesnat lite i leden..

(O m  nån skulle tycka att rosorna ovanför katten är ovanligt  h å l l b a r a, så  vill jag bara tala om att det  ä r  dom.. Dom är konstgjorda nämligen)..