För en stund sen ohelgade jag vilodagen med att rensa bort ogräs i potatislandet.. Och si: en liten potatisplanta har redan kommit upp.. Det kändes stort..

Nån nyttoodling har inte förekommit i denna trädgård sen min man levde, så det känns nästan som om jag tagit upp hans mantel..

Det gick för övrigt åtskilliga år utan att nånting över huvud taget gjordes i täppan.. Den fick klara sej på egen hand.. Och det gjorde den.. Utvecklades till en urskog var vad den gjorde..

En vacker dag tyckte jag att det såg för hemskt ut runt huset, så jag tog hit ett team med grävskopa och lastbil.. Och alltihop forslades till tippen på Listers  Huvud..

Nu var det plötsligt ödemark runt huset, och det fick det förbli i flera år..

Men så en dag började ett litet trädgårdsintresse spira.. NU tycker jag att det är riktigt vackert här hos mej.. Många misstag har jag gjort, men jag lär mej lite i taget, och  r o l i g t  har jag även om jag ibland är duktigt trött..

Tänk vilken lyckligt lottad person jag är.. Jag har både trädgård och  k a t t..