En av grannfruarna (vilket  o r d,  hör ni) påstår att vår mänska har "gröna fingrar"..

Två små hundar är näst intill  f ä r g b l i n d a,  så vi förstår inte vad hon  m e n a r..

--Det betyder, att växter  t r i v s  hon oss, och att det är  m i n  förtjänst.. Matte ser stridslysten ut.. Precis som om  v i  skulle ifrågasätta grannfruns omdöme..

Faktum är, att precis  a l l a  växter trivs hos oss.. Även ogräs..

Just nu blommar mattes novemberkaktus.. Den har faktiskt en historia, proveniens, som dom säjer i Antikrundan..

I mattes barndomshem, fanns den här växten.. Iallafall  b ö r j a n  till den.. Mattes lilla mor hade fått den av  s i n  lilla mor, som gick bort redan 1941.. Det enda minne matte har av  h e n n e  är hennes förklädskant.. Det bör passa bra, för det var väl ungefär så högt matte räckte på den tiden..

När mattes syster blev gammal och klen var matte och hälsade på henne varje förmiddag.. Och så satt damerna och stickade (matte iallafall.. Hon behöver många tröjor eftersom vi bor som vi bor) och fikade och hade trevligt..

Gerd, som mattes syster hette, hade ett par krukor med novemberkaktusen från barndomshemmet..

Det var intressant, tyckte matte, och bad om ett par sticklingar.. Tog hem och planterade..

Tala om "gröna fingrar"..

--Snart får den inte plats på soffbordet längre, säjer matte.. Hon är väldigt  s t o l t  över sin växt, som lever av vatten och orkidénäring (en och annan gång).. Jorden i krukan är för längesen förbrukad..

Idag kom sopåkaren väldigt tidigt.. Vi träffade honom utanför Isakssons när vi kissrundade..

Matte frågade varför han var så tidig..

--Det är mycket att göra just nu, sa han..

Det begrep vi inte, men vi har alltid  v ä l d i g t  lite sopor.. Glas, metall och tidningar åker matte till tippen med och nåt matavfall blir det nästan aldrig.. Matte äter upp det själv.. Ja, inte  a v f a l l e t  förstås, men hon slänger nästan aldig rester....

Äppelskrabbor och potatisskal får höstastern..