--Kommer lilla mor hem idag, matte.. Lilla Hallon är brydd och saknar sin lilla morsa..

--Nej, min vän.. Det gör hon inte.. Hon kommer inte hem idag..

--V i l l  hon inte komma hem då.. Vovven kan inte alls förstå varför hans lilla morsa inte är där hon ska vara..

Matte ser sorgsen ut.. Och brydd.. Lilla Hallon förstår, att det matte nu ska förklara är väldigt svårt att förstå..

Och så sätter matte sej ner och berättar om döden.. Om att alla levande varelser, precis  a l l a,  en dag kommer att  ta slut.. Dom  f i n n s  helt enkelt inte mer..

--Är det  d e t  som hänt lilla Mor.. Att hon inte  f i n n s   längre.. Tanken svindlar.. Svansen kryper ner under magen.. Lilla mor är  b o r t a..

--Kommer  d u  också att försvinna en dag, matte.. Och  j a g..

--Alldeles så, vännen min.. Precis som lilla mor.. Precis som så många, både mänskor och hundar, som jag har känt.. Och katter med för den delen..

Lilla Hallon har fått nåt att fundera över.. Att man ska ta slut.. Näe,  d e t  går inte att begripa..

Matte ser inte heller ut att riktigt förstå det hon precis har berättat..

--Sätt in en fin blombild, matte.. Sätt in den till lilla mors ära..

Och matte till att leta.. Först tänkte hon sej en ros, men sen kom hon på, att lilla mor mer påminde om en vallmo..

--Sätt in en ros också, matte.. Svansen börjar vifta så smått.. Lilla hunden gläder sej åt att vi har så många fina bilder..

--Tror du vi kommer till  s k o g e n  idag, matte.. Nu är svansen i topp.. "Carpe diem"..

--Jag tror alldeles säkert att vi kommer till skogen idag..