Nu ska vovvarna berätta en  l å n g  historia..

Det började för ett år sen.. Matte gick och tittade sörjande på sin benjaminfikus.. Den, som hon köpte som en liten planta för drygt 20 år sen..

Tämligen  r i s i g  var fikusen.. Matte funderade och funderade.. Och så kom hon på att hon skulle klippa bort allt det vissna:

Lite i taget fick matte ta bort.. Visserligen  k o m  det nya skott på stammen, men dom var för klena för att dra upp nån näring.. Till slut kom det en  l i t e t,  l i t e t  skott längast ner..

Tack vare rikligt med hönsskit och vatten håller nu det lilla, lilla skottet på att utveckla sej till ett nytt träd..

Och matte fröjdar sej..

Även igår kom hundarna till skogen.. Vi var på Stiby och jag var lös hela tiden.. Brydde mej inte alls om att äta lera.. Hade nämligen en superpinne och bar på.. Och kastade med och dräpte..

Lilla mor däremot fick som vanligt gå i koppel.. J a g  tror för min del att hon känner sej trygg med det..

När vi kom hem åt matte och Agneta julmat, medan  v i  fick dels fettfattigt, lilla mor, dels kalorisnålt, lilla Hallon..

--Jämra dej inte, säjer matte.. Du kommer att bli jättespänstig, jättestark och jättesnygg..

När hon lägger fram det på  d e t  viset så..