Puh vilken lättnad.. Det var så här:

I måndags tände jag ett ljus och ställde på trappan:

På kvällen tänkte jag ta en  s t ä m n i n g s b i l d  av ljuset och gjorde så också.. 

Det gick inte att föra över kamerabilden till datorn.. Inte ens B., som är fena på datorer klarade det.. En tangent, om jag använt för överföringar hittades inte..

Lessen blev jag.. Skulle jag behöva köpa en  n y  dator bara för detta.. 

Jag försökte och försökte.. För en stund sen satte jag igång försökandet igen, och då hittade jag knappen.. Den hade flyttat på sej.. Suttit kvar ett ögonblick på nya stället och sen gått och gömt sej.. Ville väl inte överanstränga sej kan tänka..

Glad är jag.. Nu gäller det bara att hitta knappen  n ä s ta  gång jag vill föra över en bild.. För övrigt tycker jag att bilden är lyckad.. Särskilt glad är jag för att  k a t t l u c k a n  lyser så välkomnande..

Vad rätt du tänkt... fast det blev fel.. Sa inte Tegner, men så blev det..

För att det här arrangemanget skulle kunnat fungera, borde jag har skaffat fullmatade lökar och arrangerat dom nyggt i nån slags vit grovsand.. Det  j a g  har åstadkommit passar bäst undanskymt i ett ruckligt växthus..

Nåja, man lär av sina misstag, och jag har lärt mej  m y c k e t  under åren som gått.. Får jag leva kommer jag att lära ytterligare.. För misstag gör man ju.. Hela tiden..

Natten till igår kom den första frosten.. Och sen blev det  s o l  och härligt väder.. Jag tog en rask promenad på en halvtimme ungefär, och idag har jag duktigt ont i ett knä.. Sic transit, som lilla Hallon brukade säja.. Nåja, vila och liniment ska väl göra susen..

Frost och solsken är idag ett minne blott.. Hela himlen är täckt av tjocka moln och termometern visar åtta plusgrader..

Och så är det  s ö n d a g  till råga på allt.. Enda fröjden med  d e t  är att det är måndag i morron..

I källaren har ett litet gäng amaryllislökar vilat sej efter sommarens kalasande utomhus.. E n  är duktigt stor, men om den är röd eller vit  förtäljer inte historien:

Nu gällde det att hitta på nån slags plantering så det blir en fin grupp.. Fast, det är klart,  s a m t i d i g t  kommer dom nog inte att blomma..

Jag for till MJällby och hittade en låda som skulle kunna vara lämplig att plantera i:

Jag tänkte klä in lådan med svart sopsäcksplast, som är hållbar och bra..Och sopsäckar har man ju alltid hemma.. Trodde jag, ja.. Och åkte iväg utan att kolla om jag faktiskt  h a d e  sopsäckar hemma..

Tyvärr var sopsäckarna slut här hos mej, så planterandet får anstå till i morron..  J o r d  har jag iallafall skaffat.. 

Lyckas jag med den här "odlingen" kommer det att bli väldigt fint.. Jag har massor med  m u r g r ö n a  vid garaget, så den blir bra att dekorera och dölja plast med..

Det ska bli spännande att se hur det här kommer att arta sej..

 Idag var det äntligen dags.. Att gräva upp dahlieknölarna..

Busken var både stor och tung.. Desutom hade den förmerat sej så det var  t v å  i rabatten:

Att det plötsligt var två plantor där syns inte på bilden.. Däremot syns min "hjälpträdgårdsmästare" tydligt till vänster på bilden..

Förra våren hade dahlian förmerat sej så pass att jag bnnnnnnnnnnnnnj juhyyyyyyyyyyy (herr Rönnedahls bidrag till krian) kunde ge bort knölar till  n ä s t a n  alla som ville har.. Till våren kommer det att finnas mer att ge bort..

Halva november har redan gått och ännu har vi inte haft nån frost här vid Hanöbukten.. Ju fler frostfria dar som går desto kortare blir vintern.. Min förhoppning är, att det inte blir nån vinter  a l l s..

Innan jag somnar på kvällarna brukar jag roa mej med att knappa runt på youtube.. Där kan man hitta mycket trevligt minsann.. 

Jag har hittat flera av Victor Borges föreställningar och roats kungligt av den finurlige dansken, som vid ett tillfälle beättade om den danske kompositören Hans Christian Mozart.. Allt till publikens (och min) förtjusning..

--Mozart var, som ju alla vet, en  b y s t, hävdar Borge.. --Trots detta fysiska handikapp var han lycklligt gift, hävdar han vidare.. Sen tystnar han och slår sej oberört ner vid pianot..  Medan skrattsalvorna ekar.. 

Carol Burnett och hennes fantastiskt roliga serie från 70-talet har gett mej många glada stunder.. En ofta förekommande  figur spelades av Tim Conway.. "The Oldest Man" kallades inslaget, och Conway spelade en urgammal figur som uppträdde i olika roller.. Ofta tillsammans med Harvey Corman, som han alltid lockade till fniss och skratt genom att göra dom mest vanvettiga improvisationer..

För nåra veckor sen upptäckte jag sedan Tom Leher, men honom har jag redan berömt i översvallande tonarter..

Och nu har jag snubblat över ett gäng sedelärande sketcher, som alldeles uppenbart är  a l l v a r l i g t  menade.. Dom handlar samt och synnerligt om mobboffer, som får sin upprättelse.. 

Dom kan jag bara karaktärisera som roliga baklänges.. Pekoral kallas sånt om jag inte missminner mej.. Men  g l o r  det gör jag..

Om den osynliga tigern i Quebeq har jag redan skrivit.. Applåder för den..

Vem vet, det kanske lurar en osynlig tiger på den  här bilden också.. Fniss..

Veckans bästa dag är snart slut.. Vad har hänt idag då.. Svar: absolut ingenting.. Det har inte ens regnat.. 

Jag tog en liten promenad nere vid stranden i eftermiddags, och fann till min glädje att ingen olja flutit iland där..

Förresten var jag i kyrkan i går, och där togs kollekt upp till förmån för räddandet av våra stränder och vårt djurliv.. Mycket bra av kyrkan.. Fast egentligen borde  r e d e r i e t  få betala både skadorna och insatserna.. Och dessutom få ordentliga bötesbelopp..

En bild från Norje Boke.. Jag tog den i november för nåra år sedan.. Måtte, måtte, måtte det gå att återställa den här miljön tillsammans med alla andra lika vackra.. För att inte tala om alla  f å g l a r  och andra stackars djur.. Förbannade rederi..

Hade jag anlag för att klaga och gråta skulle jag sätta igång en klagovisa av gigantiska mått.. Och alltihop är novembers fel.. Det är så blött och mörkt och bedrövligt att jag inte kan tänka mej nåt bedrövligare.. 

Björnar och igelkottar gör det enda vettiga.. Dom kryper till kojs och sover sej igenom den här hemska månaden..

Plus ett par till..

Bilden tog jag en novemberdag på Stiby och mera november än så här kan det knappast bli..

Fast.. Hur hemskt vädret än är  h ä r  verkar det vara lika bedrövligt norrut.. Där är det  s n ö,  och  d e t  är förvisso ingen höjdare det heller.. 

Agneta, som har bott i Jämtland i många år, säjer, att vintern är trevligare där uppe.. "Det är  l j u s t", säjer hon och syftar på snön..

E n  gång har jag varit i skogen och hundvandrat i snö och månljus.. Och  d e t  glömmer jag aldrig..

Jag tog vår vackra newfoundland och for upp till Ryssberget en vinterkväll och gick en lång runda med honom.. Hur jag tordes göra det kan jag inte fatta idag.. Jag kunde ju ha trillat och brutit nåt och blivit liggande.. Men så långt tänkte jag inte den gången.. L i t e  korkad har jag nog alltid varit..

Nåja, i morron är det måndag.. Alltid något att glädjas över.. Jag får tänka på att lämna in adventsljusstakarna till lagning.. Båda har nämligen pajat.. Och går det inte att laga dom får jag väl skaffa ett par andra.. För  l i t e  advent vill jag också fira..

Jaha, det var  d e n  våren och sommaren det.. Nu är det definitivt  h ö s t.. Körsbärsträden har fällt sina löv och tackar för sej..  Inte  g a v  dom nåt att tala om i somras, men  n å r a  bär blev det iallafall.. Dom flesta fick måsar och kajor för opp i toppen nådde inte jag.. 

Det är lördag och jag har faktiskt tagit en promenad på en halvtimme.. Jag kände att jag  b e h ö v d e  röra på mej.. Och då gjorde jag det..

En som  i n t e  känner för att röra på sej, åtminstone inte just  n u  är herr Rönnerdahl..

"Vi katter  v e t  att ordna det för oss," kurrar han..