I början på maj tog jag den här bilden.. Jag tyckte mycket om den..

I dag åkte jag förbi trädet och stenmuren, och tog samma bild med höstmotiv..

Man ser att det är med två olika kameror jag fotat.. Telefonkameran  t a r  faktiskt bättre och framför allt skarpare bilder..

Idag kom jag äntligen fram till vaccinationsstället.. Jo. kom  f r a m  gjorde jag väl i går också.. Tre gången tillåmed.. Men eftersom det var en sån fruktansvärd trängsel där, vände jag i porten.,

Så nu är jag vaccinerad både mot covid och vanlig influensa.. Det känns bra..

Lugn och frid härskade i tjället.. Lilla, inte  s å  liten längre, herr Rönnerdahl sov den oskyldiges söta sömn på sitt favoritställe ovanpå armstödet på loppissoffan, och jag satt mitt emot honom och tittade på "Allt för Sverige"..

Och då, plötsligt: Fräs, studs, kraf, krafs.. Som en  r a k e t  for kissen ner från sin upphöjda plats och ut genom kattluckan i faslig fart..

Jag, för min del, lyssnade häpen till den mest besynnerliga sång jag nånsin hört.. Det var  d e n  som skrämt lilla katten halvt från vettet..

Det var en kvinna som  k u l a d e.. Ett slags sätt att ropa in kossorna från betet till  fäboden.. Och tro det eller ej.. Korna  k o m.. Och det gjorde katten också så småningom.. 

Tja, inte lät det vackert, men det är det åtskilligt annat som inte gör heller.. Huvudsaken var ju att kossorna gillade sången och traskade hem när dom hörde den..

Idag har jag varit utanför  v å r d c e n t r a l e n  tre gånger för att försöka komma in och få min covid-spruta, och alla tre gångerna var det så knökfullt med folk att jag vände i porten.. Om det är nånting jag har svårt för så är det att stå och trängas med halva jordens befolkning på ett litet utrymme.. Usch..

Bättre lycka nästa vecka.. Då bör det väl ha glesnat lite i leden..

(O m  nån skulle tycka att rosorna ovanför katten är ovanligt  h å l l b a r a, så  vill jag bara tala om att det  ä r  dom.. Dom är konstgjorda nämligen)..

Nån  b o n n e  är jag förvisso inte, trots att jag ibland inbillar mej det.. 

För ett par år en försökte jag odla potatis, och  d e t  resulterade i ett gäng förkrympta och skorviga exemplar..

Ett år försökte jag mej på vitlöksodlling, och det gick inte mycket bättre.. S ä m r e  kunde det förstås knappast gå..

Nu i sommar har jag "odlat" paprika.. Jo då, det blev nåra kart, men av nån anledning försvann dom innan dom hann mogna.. E n  frukt har kommit till mognad.. Men inte ser den nåt vidare ut, liten och skrynklig som den är..

Bättre har jag lyckats med rosmarin.. Kanske det beror på att det är väldigt  l ä t t  jord här hos mej.. Flera rosmarinbuskar har tillåmed övervintrat.. Att dom sen har gått ut beror förmodligen på att dom  t o r k a t.. 

I sommar satte jag emellertid en rosmarin i en kruka och den har jag tagit in och ställt i hallfönstret:

Katten som ligger och glor är  i n t e  levande.. Inte uppstoppad heller.. Givetvis.. Det är en porslinskatt i tämligen naturlig storlek.. Många har lurats att tro att det är en  r i k t i g  katt.. Ett påstående som herr Rönnerdahl föraktfullt fnyser åt..

Så blev det då november till slut, en månad som, åtminstone jag tycker direkt illa om.. Inte nog med att den är mörk och blaskig, den förefaller direkt ondskefull.. Om nåt sånt är möjligt..

Varför påstår jag att en månad kan vara ondskefull.. Den är varken det ena eller det andra.. Frågan är om den ens  f i n n s..  Det är nog så att tidsindelning är nåt som vi mänskor har hittat på.. För väldigt länge sen kom nåra snillen, jag tror det var sumererna, på idén att spalta upp tiden i enheter.. Jo då, visst var det praktiskt.. 

Jag undrar just hur världen skulle ha sett ut om inte tiden varit sådan vi känner den.. Hur gammal skulle man tillexempel ha varit.. Tja..

Jo, varför jag benämner november som ondskefull beror på att dom flesta  s o r g l i g h e t e r  som hänt i mitt liv har inträffat just den här månaden.. En sorgens månad har den ofta varit..

Det enda bra med november är att den är  k o r t  och att den mynnar i advent.. Då är det ljust och fint och trevligt att traska runt i byn på kvällarna och njuta av alla ljusen.. 

Så roligt det var att ta en hund, eller två, med sej och ge sej ut i mörkret och beundra alla dekorationer i fönster och  i trädgårdar.. Detta hände  i n n a n  dekorationerna blev alltför överlastade, som man kan se numera.. Lagom har alltid varit bäst..

November i sin pryndo.. En vandring på Stiby i november för nåra år sen.. Tittar man noga kan man se en liten hund strax nedanför mitten till höger på bilden.. 

Tack och lov är läckande TT-färjan nu indragen till Stillerydhamnen utanför Karlshamn.. Rederiet har tillåmed bett om ursäkt.. NU gäller det bara att ordna det finansiella också.. Ägarna lär inte vara direkt barskrapade av vad som framgår i dagens BLT..

Att hålla på att fundera ut hur ett tekniskt underverk som min telefonkamera fungerar kräver sin kvinna.. Perspektiv har fått en ohygglig betydelse, vilket jag knappast kunnat tro.. Inte herr Rönnerdahl heller:

--Aldrig i livet ser jag sån ut.. Matte, du har gjort mina  b a k f ö  t t er  lika stora som dina  e g n a.. För att inte tala om  m a g e n.. Och var har min svarta  s v a n s  tagit vägen..

Vi får vara ytterst tacksamma att inte  v i  ser lika klart som kameran.. Jag undrar hur  j a g  egentligen ser ut.. På riktigt..

Den absolut värsta månaden är november.. Mörk och blåsig och fuktig.. Men väldigt vacker.. Åtminstone i början..

Bilden tog jag för ett par timmar sen på Nytorpet.. Agneta och jag och dagvovvarna Solveig och Bodil var där och ordnade med en liten grillunch i all enkelhet..

Dom största träden har redan fällt sina löv, men småbokarna behåller sina ett tag till..

Om en stund ska jag åka och byta till vinterdäck, nåt jag gör varje höst trots att det inte varit nån vinter på flera år..