Minsann..Matte tog till sej av mina önskningar i går och tog ut vovvarna till Stiby.. Där fick vi springa av hjärtans lust.. Jag såg nog att matte valde stigar där det inte finns nån lera och inga pölar.. Marken på Stiby är mycket torr, men när det har regnat ordentligt, som det ju har gjort på sista tiden, bildas både gegg och pölar..

Härligt hade vi i alla fall.. Matte också..

Agneta ringde precis och jag hörde att matte och hon bestämde att åka ut till skogen om nån timme.. Hoppas det blir lösspringande i dag också..

Fortfarande är det november och fortfarande är det förskräckligt dimmigt.. Eftersom jag numera vet att dimma är vatten, kan jag inte låta bli att fundera över hundars (och förmodligens mänskors) sätt att andas..

Vi andas ju  l u f t.. Vad händer när luften till största delen består av vatten.. D r u n k n a r  vi då.. Eller bildas det nåt annat slags andningsorgan inne i oss.. Eller utanpå..

Eller är det så, att vi inte  b e h ö v e r  andas i alla lägen.. Matte misstänker att det är så för lilla Hallon..

--Hur skulle du annars kunna sova nerborrad under täcket.. Ofta inkrupen i mina knäveck.. Och överleva.. Säjer hon och ser bekymrad ut..

Jag kan inte låta bli att återkomma till fenomenet  t i d e n .. Okej, att det är november har jag fattat, men att det dessutom är  f r e d a g  är svårt att förstå.. Tiden kan tydligen vara flera begrepp  s a m t i d i g t..

November, fredag, årstid och år.. Och ändå undrar åtminstone  j a g  om den i själva verket ens  f i n n s..

--Snöa inte in dej på tiden igen, säjer matte.. Du blir bara förvirrad..

Och lilla mor nickar instämmande..