Under kisspromenaden i morse blev plötsligt lilla mor  j ä t t e a r g.. Skällde och morrade och försökte dra in oss i en häck.. Jag hakade naturligtvis på.. Det lilla mor gör det gör hennes son.. Inte för jag begrep varför hon blev så arg, men gormade  d e t  gjorde jag.. Då, plötsligt, rusade en katt ut ur häcken.. Det var  d e n  som gjort lilla mor så rasande..

Katten försvann som en skugga och vi stod kvar, fasthållna av matte, och darrade av stridslust.. I alla fall lilla mor..

Och matte skämdes.. Och  h o p p a d e s  vi inte väckt nån..

Vart kissen tog vägen vet jag inte..

Det är konstigt med lilla mor.. Tajson och Busan inte bara tolererar hon. Hon är vän med dom.. Andra kissar vill hon helst ge sej på..

I och för sej vill hon klå upp andra   h u n d a r  också.. Vilket gör  m e j  generad eftersom hon uppför sej ytterst klandervärt mot dom hundar som jag räknar som mina vänner.. Då vet jag inte hur jag ska ställa mej.. Visst vill jag springa fram och hälsa vänligt på mina kompisar.. Visst vill jag det..Men samtidigt vill jag följa lilla mors exempel.. Spotta i tassarna och hota med smörj..

--Låt du din lilla tuffa mor stå för dom hårda tagen, säjer matte.. Du är ändå för beskedlig för att slåss.. Hundar, som inte ens kan  h o p p a  ska inte ge sej i slagsmål.. Dom får bara på pälsen..

Vad  h o p p f ö r m å g a  har med stridsberedskap att göra begriper jag inte..

Inte heller begriper jag mej på lilla mor, som är helt ljuvlig mot matte och andra mänskor.. Och oftast mot mej..

Men nåde den hund, som skulle ge till att försöka släpa omkring på lilla mor på golvet.. Vilket  j a g   gör ostraffat..

Ett tag i alla fall..